Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Vaucluse och dess Petrarcaminnen. Af Olof E. Bosson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
varsna nu till vänster, under den
utskjutande klippan, ett litet oansenligt hus
med en ännu oansenligare trädgård. Det
är här man sagt oss att vi skola finna
Petrarcas forna boning. Vi klappa på
en liten låg dörr med klinka, en
gammal krumpen gumma, som kommer oss
att tänka på Petrarcas ökentorra
hushållerska, visar sig och underrättar oss
på vår fråga, att det är just här »le
grand Pétrarque» bodde. Husets inre
erbjuder ej just mycket af intresse: ett
par små, tarfliga rum,. en sädesvind
ofvanpå, det är allt. Vi måste redan på
förhand med bestämdhet tillbakavisa den
tanken, att detta skulle vara den bostad
biskopen af Cavaillon låtit uppföra åt
sin vän och skyddsling, Petrarca. Det
vore i sanning en alltför tarflig gåfva af
en af kyrkans furstar åt den
namnkunnige skalden, konungars och påfvars
vän och förtrogne. Visserligen låg
Petrarcas hus just här, omedelbart nedanför
biskopens af Cavaillon slott, under »den
utskjutande klippa», som gjorde att
huset »äfven under middagssolens strålar
var svalt och höljdt i skugga.» Men
att detta är samma hus, som beboddes
af Petrarca, är omöjligt redan på grund
af det faktum, att här, i detta lilla shybble»,
ej skulle funnits plats för honom själf,
hans tjänare, ofta ett halft dussin, hans
kopister och hans tillfälliga gäster. För
öfrigt företer den lilla byggnaden ett
mycket ålderdomligt yttre och har
säkerligen ett eller annat århundrade bakom
sig. Vi gå nu ut i den lilla trädgård
eller rättare täppa, som inneslutes af
husets gafvel på ena sidan och floden på
den andra. Petrarca ägde tvä
trädgårdar i Vaucluse.
»Den ena är skuggrik, lämpad för
studier, helgad åt Apollo. Den ligger
på en sluttning, vid Sorgues källa,
begränsad af oåtkomliga klippor. På ena
sidan inneslutes den af den djupa floden,
petrarca. (Samtida porträtt.)
på den andra af en hög klippspets, som
skyddar den mot middagssolen och
gifver den skugga dagen lång. Den ljufva
västanvinden intränger dit utan hinder,
och vid dess ena ända gör en
gärdesgård den oåtkomlig för människor och
djur.»
»Den andra trädgården ligger
närmare min boning, mindre vild, midt i
floden, som här rinner strid, genom en
liten brygga skild från en löfsal, dit
solens strålar ej förmå tränga. Den
inbjuder till studium, och jag vistas här
under midten af dagen. Den är belägen
under en klippa, midt i floden; men den
är trång, själen sträfvar här att utvidga
sig och lyfta sina vingar.»
Det är just i denna trädgärd vi nu
befinna oss. Bedömd efter våra begrepp
om en prydnadsträdgård, erbjuder den
ej mycket att beundra. En gammal
murken lager, enligt sägen planterad af
skalden själf, några klängrosor, en
hassel och några andra buskväxter, litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
