Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 / 449 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - August Strindberg. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 10 bilder - III

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lina Jonn fot. AUGUST STRINDBERG 1897.

där den ena bara har skyldigheter, den
andra blott rättigheter. Man har
»idealiserat», d. v. s. man har poetiserat
bort missförhållandena genom att göra
svart till hvitt, den officiela poesins
uppgift i det nuvarande samhället består
just i att ljuga bort den naturliga
högheten för att ersätta den med en
artificiel sådan. Det lilla knepet att
förvända ögonen på folk går så bra, sedan
man uppfunnit, att förfiningen och
förfalskningen äro skönhet; ärligheten är rå,
att ljuga är fint: »låtom oss uppfostra
oss till mera råhet». Man anser
exempelvis den planterade rosenblomman som
en »förädling» af den vilda rosenbusken,
fastän sanningen borde vara tydlig, att
det är genom att bli steril, förlora sina
ståndare, alltså genom en missbildning
hon blifvit praktblomma. Det är genom
en sådan trädgårdsodling på hemmets
och statens område vi fått vår
mänskliga praktblomma i boningsrum, den lata
damen, som är sultaninna, och den
dagdrifvande, elegante salongsmannen och
rike mannen, som sköter sina nöjen men
icke sköter något annat. Men när
skalderna uppgöra kvinnans meritförteckning,
står hon naturligtvis högst, när hon står
i det förklarade ljuset af ungdomsberusning;
när hon däremot, som det i »Herr
Bengts hustru» heter, »tappat
änglavingarna och feskon», då anses hon
degraderad och prosaisk, medan sanningen
är, att hon just då såsom maka och
moder och som sådan i viss mån
hemmets arbetskvinna stigit i graderna. Men
det är lika falskt, detta undantagsförhållande,
detta fjärrstående från lifvets
allvar, som ger inträdeskort till de
förfinades och privilegierades värld och
hedersplats bland samhällets grädda, som den
åskådning är falsk — för att åter
begagna en Strindbergsk liknelse —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>