Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur en märklig kvinnas lif. Af Sigrid Platen. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
sigrid platen.
stackare, som aldrig kommer att gå med
säkra steg, utan alltid går i ledband och
förblir barn in seculum seculorum.» Hur
skulle icke den älskande mormodern sörjt,
om hon anat, att dessa sista ord skulle
gå i uppfyllelse på den olycklige August
själf, hvilken hon dock förutspått en
lysande utveckling. Han, i hvars stambok
hon skrifvit:
Vandrarens steg öfver snön likne ditt lif,
Spår det väl trycke, mén befläcke den ej —
skulle likväl gå spårlöst ur tiden. Med
all sin älskvärdhet skulle han aldrig
blifva mera än sonen till en berömd man.
Äfven med »väninnan» Christiane
Vulpius öppnar hon på Goethes
begäran en brefväxling, som med tiden blir
ganska liflig. Hennes första bref är
affattadt i en ganska afmätt ton, men
denna lämnar snart plats för en värme, som
blir allt innerligare, ju mer hon lär sig
uppskatta »sin älskade dotters» många
goda sidor och hängifna, sjelfuppoffrande
väsen. Att denna sonens sä mycket
klandrade förbindelse i första början skulle
vara den rättrådiga fru Goethe en
stötesten, låter lätt tänka sig. Men hvad
förlåter icke moderskärleken! Aldrig
»moraliserar hon fördenskull, och den enda
gång hon omnämner förhållandet, sker
det i detta uttryck till Goethe själf:
»Jag måste ju trösta mig med, att min
Hätschelhans är tillfreds och lyckligare
än i ett fatalt äktenskap ». — Efter
Christianes personliga besök hes henne kan
hon icke prisa sonen nog lycklig, som
vunnit en så präktig kvinna, och känner
sig själf betydligt lugnare, sedan hon vet
honom vara i så goda händer. Men med
hvilken glädje hälsar hon likväl icke
underrättelsen om Goethes beslut att omsider
låta lagligt förena sig med »Mademoiselle
Vulpius». Detta sker strax efter de
oroliga dagar, då denna genom sin
rådighet så godt som räddade hans lif,
under det fransmännen plundrade i Wei-
mar. Då modern efter denna
tilldragelse skrifver sitt första bref till t>Frau
Geheimerätin Goethe», visas hennes stora
tillfredsställelse till fullo af det tjocka
strecket under titel och namn. Till sonen
skrifver hon med anledning af den
öf-verständna faran en verklig jubelsång:
»Det första jag gjorde, sedan jag fått ditt
bref, var att på mina knän tacka Gud
den allsmäktige och högt tillbedjande
jubla: Nu täcker alle Gud med hjärta,
mun och händer! Ja käre son, det var
återigen en räddning, blott ett steg, blott
ett hår emellan lif och död. Glöm det
aldrig, såsom jag aldrig skall glömma
det. Han, den store hjälparen i all nöd,
skall vidare beskydda dig, jag är lugn
som barnet vid moderns bröst, ty jag
har tro, tillit och en fast förtröstan till
Honom, och ingen har någonsin kommit
på skaniy som tilltrott Honom det bästa.
— Till ditt nya stånd» — fortsätter hon
— »önskar jag dig all välsignelse, all
lycka och välgång — där har du
handlat efter mitt hjärtas önskan! Gud
välsigne eder! Min välsignelse hafven I i
fullaste måtto. — Hälsa hjärtligt till min
kära dotter och säg henne, att jag älskar,
värderar och högaktar henne». — Det är
icke den enda gången fru Goethes bref
börja med något liknande en efterklang af
Davids lofpsalmer. Efter hvarje större
anledning till glädje älskar hon att på detta
sätt utgjuta sitt hjärtas hänryckning. Med
samma fromma jubel hälsar hon sålunda
Goethes tillfrisknande efter den lifsfarliga
sjukdomen 1801, liksom underrättelsen
om dotterdottersonens födelse. Hon är
särdeles stolt öfver att vara mormors
mor och att »utan glasögon» ha kunnat
knyppla breda spetsar till
döpelsedräk-ten.
Knyppling, klaver- och schackspel
samt läsning hörde för öfrigt på gamla
dagar till hennes bästa tidsfördrif. Dock
nej, icke tidsfördrif i den betydelse detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
