Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur en märklig kvinnas lif. Af Sigrid Platen. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
CHRISTOPH MARTIN WIELAND. HANDTECKNING AF
GOETHE. / Goethe-museet i Weimar.
Wieland, hennes varme beundrare,
sätter så stort värde på hennes kritiska
omdöme, att han spörjer henne till råds
angående en författares alster, hvilket man
bedt honom införa i hans litterära
tidskrift. När han själf är sysselsatt med
sin »Oberon», underrättar han henne om
sitt arbetes förlopp, och sedan han
fullbordat detta diktverk, utropar han:» Jag
ville ge ett finger från hvarje hand för
att nu strax kunna flyga till Er och
föreläsa mina sånger för er! — — —
Snart kan jag icke längre uthärda, tills
den tid kommer, då jag åter får se Er
ansikte mot ansikte». — — Schillers
dramer läser hon med förtjusning och
ber ofta sonen hälsa honom från henne.
Med profetisk klarsynthet och riktig
uppfattning af bådas värde skrifver hon en
gång: »Du och Schiller, I blifven
hädanefter klassiker, liksom Horatius, Livius,
Ovidius och hvad de nu alla heta». —
Herder är likaledes hennes älskling, och
då hon berättar för Goethe, att hans
byst jämte Wielands och Herders
blifvit uppsatt i stadens läsesalong, tillägger
hon: »Tre namn, hvilka Tyskland alltid
skall nämna med vördnad». Naturligt
nog hälsas alla sonens arbeten med
största jubel samt läsas, nej »slukas» af
den hänryckta gamla. Hon säger sig
icke kunna skiljas från detn, utan »bär
dem omkring* öfverallt som kattan sina
ungar» bland vänner och bekanta. De
gömmas som »konfekt» för att läsas i
ro och lugn på sön- och hälgdagar.
Särskildt beundrar hon ’Herman und
Dorothea’, »ett sant mästerverk» samt läser
med spänning ’Wilhelm Meister’, som
gör henne »30 år yngre». Hon tycker
sig därvid ännu se Goethe och hans
jämnåriga »leka med dockteatern uppe på
gafvelrummet». Äfven ’Goetz von
Ber-lichingen’ hör till hennes favoritlektyr,
emedan det fröjdar hennes modershjärta
att i en af de uppträdande personerna
igenkänna sig själf.
Fyra gånger har Goethe förevigat sin
mor i sin diktning, sist och vackrast i
sin ’Aristeia der Mutter’. Han visar på
detta sätt tydligare än i sina bref, hur
högt han beundrar och älskar henne,
och hur innerligt hon är införlifvad med
hans tankar. Tonen i de få ännu
bevarade brefven af honom förefaller
nämligen ganska främmande, men kanske får
detta skrifvas på det egendomliga
förhållandet, att tidens sed fordrade tredje
personen singularis såsom respektfullaste
tilltalsord till föräldrar. Det är först på
äldre dagar han vågar utbyta detta
kyliga hon mot det mindre stela ni,
men aldrig använder han det förtroliga
du. Den unga Bettina Brentano,
sedermera författarinna till ’Goethes
Brief-wechsel mit einem Kinde’, berättar en
gång från sitt besök i Weimar för fru
Goethe: »När jag var hos honom, var
jag dum nog att fråga, om han hade er
kär. Då tog han mig i sina armar, tryckte
mig till sitt bröst och sade: Rör vid en
sträng, och den klingar, om den än icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
