Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären. Af Carl G. Laurin. Med 19 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
carl g. laurin.
f. d. krigsministern och f. d.
militarguver-nören öfver paris general zurlinden.
Strider detta mot disciplinens fordringar?
Hedersdomstolen svarade enhälligt nej.
Öfversten meddelade en polisrapport,
där Esterhazy anklagades för att hafva
insatt 5,000 francs i en bordell. »Värdinnan»
kallade honom i bref »min kompanjon».
Majoren bad henne skaffa en ung flicka för
att gifta bort med hans 21-åriga nevö.
Fotografier af bref från Esterhazy till en
»agent» visades för domstolen, i hvilka
majoren säger, att den blifvande makans
heder är likgiltig, bara hennes skavanker
ej äro för uppenbara. Det är pengar det
gäller. Fråga: Ar detta mot »hedern»?
Svar af hedersdomstolen: Nej! med 4
röster mot 1. Sedan det alltså
konstaterats, att Esterhazy ej gjort sig skyldig till
brott mot disciplin och heder, förklarades
han (på grund af de förut nämnda s. k.
ulanbrefven till M:me de Boulancy) böra
afskedas på grund af vanligt dåligt
uppförande, och äfven detta tyckte general
Zurlinden, d. v. militärguvernör i Paris,
vara för mycket. Han skrifver till
Cavaignac om sin protégé: »Med hänsyn till bruket
inom armén bör här mildhet visas mot
major Esterhazy», vill att han blott skall
ha disciplinstraff och uppmanar Cavaignac
att lojalt fastslå, att afskedet gafs för
vanligt dåligt uppförande. Chauvinismen
fick under juli och augusti ett betydligt
tillskott, och från Paris klandrade herr
Sjö-stedt (Osborne) i Dagens Nyheter för
den 31 augusti 1898 »dreyfusardernas
fiendskap mot armén, en fiendskap», sade
han, »som var af synnerligen förkastlig
och giftig beskaffenhet. Detta är hvad
en ofantlig majoritet af franska
folket känner, och dess hållning i detta
fall, så förhäcklad i utlandet och där
kallad chauvinism, är ej annat än uttrycket
af dess gamla franska bon sens. Ni
tycker kanske, att jag skrifver paradoxer?»
Ett par timmar efter denna
svenskfranska apologi för »le bon sens» fick det
gamla svenska ordspråket »Ärlighet varar
längst» för tusende gången sin
bekräftelse. Man såg nämligen öfverallt ett
extrablad af Dagens Nyheter, som
omtalade, att öfverste Henry (30 aug.)
erkänt sig ha förfalskat brefvet med
Dreyfus’ namn, som nyss »under full garanti»
upplästs i kammaren och sistlidne
februari besvurits- af Pellieux, Boisdeffre och
Gonse. Veckan före upptäckten hade
Tornielli, Italiens minister, missnöjd med
att man ideligen, trots hans upprepade
varning, offentligen använde den gamla
förfalskningen af år 1896, kraftigt låtit
franska regeringen förstå, att den skulle
»upptäckas», och den blef också
»upptäckt». Henry förhördes af Cavaignac i
närvaro af Dreyfus-fienden Roget och
general Boisdeffre och fick hastigt bekänna.
Man drog försorg om, att han ej skulle
frågas om andra saker, t. ex. om sitt
görande och låtande 1894, och skickade
honom (olagligt) till Mont Valérien. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
