Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - I ett belägradt land. Några reflexioner och intryck från fjolårets Italien. Af Carl August Westerblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 ett belägradt land.
59I
i förhållande till privatförmögenheten och
inkomsten af densamma, Europas mest
skattebetungade land. Af den enskilde
individens inkomst kräfver skattesumman
i dess helhet 17,31 % i Italien; 5,14 %
åtgå till arméen, 9,67 \ till statsskulden.
Till jämförelse meddelas, att
motsvarande siffror ställa sig, för Spanien,
sålunda: 20,57—4,96—9,46; för Frankrike:
12,60—4,03—4,50; för England: 6,53—
3,09—1,90; för Tyskland: 8,70—4,28—
2,98. (Canovai, a. a. s. 37).
Stormaktspolitiken och vårdslös skötsel af
finanserna ha lagt dryga bördor på de
italienska statsborgarnes skuldror. — I
Italiens ekonomiska historia var året 1887
ett ödesdigert är. Det medförde
upphäfvandet af handelsrelationerna med
Frankrike och protektionismens införande.
Agrikulturen gick tillbaka, industrien
likaså, den förra miste sin utförselmarknad,
den senare såg sig i saknad af råämnen.
Fore nämnda år ägde Italien en
ekonomisk halffrihet, och tack vare denna
utvecklade sig dess agrikultur, och dess
industri var stadd i tillväxt. »Historien
om den italienska protektionismen är
historien om införandet af privata intressen
på politikens område. Målsmännen för
den industriela protektionismen ha, för
att få stöd af jordbrukarne, associerat
sig med dessa, yrkande å tullar till
agri-kulturens gynnande. På detta sätt har
koalitionen vunnit slaget till landets
nackdel ; landet i dess helhet uppbär tyngden
af tullar, genom hvilka af samtliga
medborgare utkräfves en premie, hvars
tillgodogörande är förbehållet åt ett fåtal.»
I dubbelt afseende har
jordbrukspro-tektionismen i Italien — hvilken där
effektueras ej blott genom »gränstull»
utan ock genom »stadstull» •— verkat
skadligt; dels genom den så att säga
moraliska hämsko, som genom
densamma lagts på jordbruksmetodernas
utveckling, ty den italienska spannmålsprodu-
centen, som favoriseras af en
spannmålstull af 7V2 lire (ungefär 5,40 kr.) på
kvintalen (1 kvintal = 100 kilogram)
och medelst hvilken han sålunda befrias
från främmande konkurrens, kan i
sanning ej annat än känna sig föga eggad
att studera nya, rationelare metoder för
jordens odling i och för uppdrifvandet af
dess produktivitet; dels genom det ytterst
höga brödpris — det har ökats med
50 % — som denna protektionism
förorsakat. Denna kolossala prisstegring må
ha varit jämförelsevis mindre kännbar
för de bättre bemedlade, för de fattige
har den blifvit helt enkelt outhärdlig:
en betydande del af befolkningen måste
lifnära sig med majs (»granturco») ■—
majskonsumtionen har, i rundt tal, utgjort
hälften af sädeskonsumtionen — eller
ännu sämre lifsmedel i stället för bröd.
Det är i Italien »en genomgripande
reform som för den sociala rättvisans
tillfredsställande behöfver genomföras, den
reformen nämligen, genom hvilken de
beskattades utgifter jämnare fördelas i
förhållande till deras inkomster». Från
nöden till upproret är ju steget
mycket kort; — vi stå här inför det
omedelbaraste skälet till det sociala oväder,
som förra året bröt ut öfver allt
Italiens land.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
