Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Några minnen i Stockholms nationalmuseum från den gamla Fontainebleauskolan. Af L. Dimier. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några minnen från den gamla fontainebleauskolan.
595
son Henrik II och dennes gemål, Katarina
de Medici, som under sina tre söners namn
i verkligheten innehade makten — ett
underbart uppsving så väl åt de sköna
konsterna som åt den allmänna smaken i sitt
rike. Deras föredöme följdes af de förnäma,
i hvilkas spets gick den ryktbara släkten
Guise, och så kom det sig, att Frankrike
inom kort tid befolkades af mästerverk,
kamrat och medtäflare den florentinske
målaren Rosso, som var äldre än han och
mera ryktbar. Men denna delning räckte
endast tio år; sedan dog Rosso och
lämnade Primaticcio som ensam herre på detta
område.
Det slags arbete, som jag ofvan talade
om, hörde naturligtvis som allt annat till
hans sfär. Samtida vittnesbörd berätta,
alexanders fest i persepolis. oljemålning i fontainebleau af primaticcio. Numera forstörd.
som snart lockade främlingarna att i sin
tur komma och hämta lärdomar.
Det förnämsta verktyget vid detta
omskapande blef en italienare från Bologna,
hvilkens namn har blifvit liktydigt med en
konststil. Primaticcio ledde i fyrtio år vid
franska hofvet allt hvad som utfördes af
någon betydenhet inom alla konstgrenar.
Freskomålningar, stuckornament,
tapisse-rier, emaljer, broderier, gravyrer, byggnader,
allting befattade han sig med. I denna
allsidiga verksamhet hade han i början till
att han utförde ritningarna till två
offentliga festdekorationer. Den ena utfördes,
när kejsar Karl V tågade genom
Frankrike med Frans I:s lejd på väg till det
upproriska Gent i slutet af år 1539. Det
andra tillfället, tjugu år senare, var
Katarina de Medicis intåg i sitt slott
Chenon-ceaux, sedan hon nyss blifvit väld till
regentinna. Den förstnämnda af dessa
tilldragelser är mest bekaijt. Det franska
konungahuset, som var det österrikiska
underlägset på politikens område, tog då ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
