Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Några minnen i Stockholms nationalmuseum från den gamla Fontainebleauskolan. Af L. Dimier. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
l. dimier.
satyr. teckning ak primaticcio.
1 Nationalmuseum.
sammanblandats med, ett antal af tjugufem.
Det är ju en ansenlig mängd.
jag önskar, att jag kunde låta alla
dessa tjugufem teckningar passera revy för
läsarens blickar. Därigenom skulle han få
en fullständig föreställning om huru de
omtalade festligheterna voro beskaffade hvad
kostymerna beträffar. Och taflan skulle
vara så mycket märkligare, som dessa
teckningar äro de enda i sitt slag man har kvar
icke blott efter Primaticcio utan så godt
som efter hela det sextonde seklet i
Frankrike. Allt hvad man hittills har känt till
i den vägen är några gravyrer efter Rosso,
af hvilka den förnämsta, framställande de
tre parcerna, finnes afbildad här. De fem
bilder, valda bland de intressantaste af den
nyss upptäckta serien, som läsaren ser
därjämte, kunna åtminstone gifva en idé om
det hela. Jag har bifogat en reproduktion
af ett annat verk af samme Primaticcio,
föreställande en maskerad och måladt i
hertiginnan d’ Étampes rum i Fontainebleau.
Han hade dekorerat detta rum med bilder
ur Alexanders lif, af hvilka flere ännu
finnas kvar, fastän helt och hållet
restaurerade. Den här afbildade, som är förstörd,
framställer den fest, som följde på en
bankett, gifven i det eröfrade Persepolis, af
Alexander för hans fältherrar och under
hvilken, enligt Plutarkos, den brand
uppstod, som förhärjade staden. I de
kostymer, i hvilka den franske hofmålaren har
klädt inacedonierns följeslagare, skall man
finna mer än en beröringspunkt med de
öfriga, som jag framvisar.
Dessa kostymer voro tydligen afsedda
att bilda ett komplement till de
arkitekturdekorationer, som de skrifna aktstyckena
skildra. Blandade sig dessa masker med
hoffolket eller defilerade de förbi i
procession? Det ena är lika troligt som det
andra. Vid Karl V:s mottagande i
Fontainebleau kom en skara, utklädd till
skogsgudar och nymfer, tågande ur skogen, då
han närmade sig slottet, och dansade en
rustik balett i hans åsyn. När Katarina
de Medici höll sitt intåg på Chenonceaux,
framträdde en kvinna, som föreställde
Pallas, och deklamerade från en balkong verser
till de kungliges ära.
Kanske någon af figurerna på
maskerad-teckningarne i Stockholm icke heller hade
annan uppgift än att visa sig och försvinna.
De flesta bildade i hvarje fall en procession,
som man finner af vagnarna, af hvilka en
ses afbildad här, och af hållningen hos
flere figurer, som befinna sig i rörelse.
Detta tåg benämnes i en anteckning af
Primaticcio själf la pompa del giuoco
d’a-gone, hvilket betyder ungefär
»gladiatorståget». Hvad det var för slags
gladiatorskamp detta tåg skulle ha föregått, vet man
ingenting om. Lika litet kan man säga,
vid hvilket tillfälle dessa festligheter ägde
rum. Men hvad datum beträffar är jag böjd
för att tro, att det icke går längre
tillbaka än till andra skedet af Primaticciosbana,
och man påträffar flere emblemer som
tyckas passa in på Katarina såsom
betecknande änkeståndet och kärlekens seger
öfver döden. Hon förde regeringen från 1559,
då hennes make, Henrik II, dog, och
Primaticcio lefde till 1570. I denna
mellantid af elfva år tror jag att man får placera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
