Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ellen Key. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 4 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ellen key.
6i i
tioner. Praktiskt taladt borde alltså
receptet själfhäfdelse förses med en liknande
bruksanvisning som den, hvilken plägar
stå på läkarrecepten: att läkemedlet ges
in blott i smärre doser och efter vissa
mellantider.
Äfven när själfhäfdelsen blott är ett
slags upproriskhetsanda för ens egen
känslovärld och utgöres af ett
ensamhetsbe-hof, som afvisar all främmande hjälp och
inblandning för att komma till klarhet
med sig själf, kan den lätt öfverdrifvas
till ett egenartens högmod, en
afvisande upptäckarsjälftillräcklighet, som ej
alltid äro främmande för hvarken Hugo,
Richard eller Julianus i Ellen Keys
Jaktslott. För hvar och en, som vill förstå,
hvad deras fordran på subjektiv
själfhär-lighet innebär och hvad konstens och
konstnärens sträfvan efter underbart
djupskådande i sin egen natur betyder, skall
det likväl bli lätt att fatta, att en god
del af konstens och lifvets hemlighet
ligger i själfhäfdelsens bikt gent emot sig
själf lika väl som mot yttervärlden.
Kortast skulle vi då vilja formulera
själfhäfdelsens program så: En bekännelse af
det egna jaget, som kan innebära dels en
opposition mot all tvångspropaganda som
ett intrång på a7idras frihet, dels också
cn konstnärlig meddelelse af ens eget
väsens innehåll, ett dop, en ingifvelse af ens
egen andliga kraft åt andra, därigenom
att man själf försöker stå som den vackra
taflan — hvilket är den rätta
propagandan. Vi återfinna alltså
författarinnan äfven här på de redan kända
vägarna. Ty själfhäfdelsen innebär
ingenting annat än ett sammandrag af hennes
gamla satser. Hvad hon vill säga är,
att förtegenhetens och det indirekta
missnöjets bakvägar äro det abnorma, att den
fria, friska, ärliga öppenhjärtigheten, den
direkt utsagda motsägelsen, med ett ord
förtroendet och förtroligheten
åstadkomma den sunda och normala jämknings-
Ord och bild, 8:de årg.
och afpassningsprocessen i ett
lifsförhål-lande. Otvifvelaktigt har all vår takt
och grannlagenhet gjort oss för stora
som diplomater och för små som
människor och åstadkommit mycket onödigt
martyrskap.
* *
Själfhäfdelsen som en sådan
rättfärdighets- och harmonikamp och dess både
kval och lycka prisar Ellen Key ofta och
med starka ord. Ty hon prisar äfven
kvalet. Hon talar ofta om den lidandets
glädje, som är förenad med hvarje
människolif, som är »själfhäfdande», och hon
talar också ofta om den glädje modet
skänker —- martyrens glädje. Det på
en gång personliga och opersonliga hos
henne framträder härvid i ganska bjärt
och intressant kontrast. Kvinnan hos
henne har en kamp att bestå mot det
manliga, den opersonliga sympatien för
idén en kamp mot den personliga för
människan, principfastheten en kamp
mot det advokatoriska
underhandlarlyn-net, som vill sammansmälta de många
ståndpunkterna, som förstår dessa men
som lyckas uppnå att förena de logiskt
oförsonliga motsatserna icke alltid i en
fredlig amalgamering utan ett logiskt
saltomortale, enär stridselementen, som skola
sammanjämkas, göra uppror;
konsekvensen vill ha sitt, och hjärtat fordrar sitt.
Den kvinnliga känslans sympati för olika
lifsåskådningar råkar i delo med ett
annat kvinnligt element, ett personligt
kän-slodiktatorskap. Det abstrakta
förståndet höjer sin kala hjässa och talar
förstånd och klokhet, men bakom den
gamles rygg händer det, att några små putti,
som på Correggios taflor, räcka lång näsa
åt den gamle, och midt i en procession
med hedniska tankar dyker plötsligt ett
ansikte fram, som påminner om det
törnekrönta hufvudets smärtfulla uttryck.
Hon dväljes i den Törnrosslottets flygel,
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
