Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Sandro Botticelli. Af Walter Pater. Öfversättning för »Ord och bild». Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
han redan på förhand utvecklat den
tankens subtilitet, som vanligen angifves såsom
ett kännetecken för konstens stormän vid
slutet af detta sekel. I det han öfvergaf den
enkla lifsåskådning, som behärskat Giotto’s
efterföljare under ett helt århundrade, och
den enkla naturalism, endast omfattande
fåglar och blommor, hvilken hade vuxit fram
därur, sökte han inspiration ur de verk, som
för honom representerade det nya i tiden,
nämligen Dante’s och Boccaccio’s skrifter,
fyllda af äfventyr, var hans så godt som
färglöst. Kritiken har undanröjt mycket
af det skvaller, som Vasari samlat tillhopa,
den har berört legenden om Lippi och
Lucrezia och återupprättat Andrea del
Ca-stagnos anseende. Men hvad Botticelli
beträffar finns det inga legender att skingra.
Han var inte en gång känd vid sitt
verkliga namn: Sandro är ett vedernamn, hans
riktiga var Filipepi; Botticelli, så hette
blott den guldsmed, som först gaf honom
virgilius och dante sväfvande från skärselden till paradiset. (divina commedia,
taradiso 1). En annan af teckningarna till Dante finnes i Ord och bild 1895 sid. 402.
samt i sin egen tolkning af klassiska sagor;
eller om han målade religiösa tilldragelser,
framställde han dem med en underström
af originel känsla, hvilken gör intryck på
oss som om den vore taflans verkliga
innehåll, genomstrålande det synliga ämnets
slöja. Hvilken är den särskilda sensation,
den särskilda art af glädje, som hans
arbete är i stånd att uppväcka hos oss, och
som vi ej kunna finna annorstädes? Detta
är alltid den viktigaste fråga kritikern har
att besvara, isynnerhet när han talar om
en jämförelsevis okänd konstnär.
På en tid, då konstnärers lif voro upp-
undervisning i konst. Endast två
händelser timade i hans lif, händelser som voro
gemensamma för honom och flera andra
konstnärer: han blef kallad till Rom för att
måla i Sixtinska kapellet, och han kom
senare under Savonarolas inflytande; då
tyckes han ha försvunnit ur människors åsyn
och försjunkit i ett slags religiös melankoli,
hvilken fortfor till hans död 1515, enligt
det en gång antagna datum. Vasari
säger, att han fördjupade sig i studiet af
Dante och att han till och med skref en
kommentar till Divina Commedia. Men det
förefaller underligt, att han skulle lefvat overk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
