Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Frédéric Chopin. En minnesteckning af Mauritz Boheman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frederic chopin.
665
»Pianots själ», såsom Chopin kallades,
har han skrifvit så godt som uteslutande
för detta sitt älsklingsinstrument. Då han
gifvit sig in på andra instrumentala
områden, har han lyckats mindre väl, liksom
konsertens och sonatens större former voro
mera främmande för hans naturel än den
mindre genren. Hans kompositioner äro
ett troget uttryck af hans egen
personlighet. De äro geniala och originela — af
ingen har han lånat, icke en ton har han
skrifvit, som icke födts i hans egen själ,
intet inflytande har han rönt af någon som
helst skola, ingen takt i hans verk
förråder någon osäkerhet eller någon
inkongruens mellan form och innehåll. Hans
etyder och preludier, hans nocturner,
ballader, ma zur kor, valser och impromptun
äro och förblifva mästerverk, äkta pärlor
af den innerligaste poesi och den djupaste
känsla, liksom hans konserter, polonäser,
sonater och scherzon utmärka sig för
glänsande prakt och glödande patos. Men
genom dem alla går, ehuru stundom doldt af
den yttre friska glansen, det vemodsdrag,
som hvilade öfver mästarens panna, alla
återspegla de mer eller mindre den sorg,
hvilken gömde sig på djupet af hans själ
och som så ofta blickade fram ur hans
öga, och genom valsens, mazurkans,
polonäsens brusande rytmer förnimmes ofta den
halfkväfda snyftning, som äfven i glada
ögonblick ljöd bakom hans skratt.
»Chopin tillhör icke en nation», sade
Heinrich Heine, »han utgör en
sammansättning af de bästa egenskaper, som
utmärka de tre folken, polacker, tyskar och
fransmän. Polen gaf honom det
chevalereska sinnet och den historiska smärtan,
Frankrike gaf honom det spirituela
behaget och elegansen, Tyskland’ gaf honom
det romantiska djupsinnet, men naturen
gaf honom den smärta gestalten, det
sympatiska sättet, det ädla hjärtat och —
geniet.» Sådan var Chopin och sådana voro
hans tonskapelser, och så länge icke
människosinnet af den hårda kampen för
tillvarons kraf förslöas och göres
oemottagligt för det skönas olika former, skall
alltid intresset för den store tonsättaren
och hans oförgängliga verk förblifva
lefvande.
chopin på dödsbädden. litografi af kwiatkowski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
