Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från operan och konsertsalarne. Af Magnus Josephson. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 6
MAGNUS JOSEPHSON.
Fot. H. Hamnqvist.
I.. ISORWICK.
föll det annorlunda, så berodde det nog
på de sjungande.
Estrellas egna arier äro glänsande
musikstycken, fyllda ömsom af vemodig poesi,
ömsom af eld och lif. Koloratur-arier har
man kallat dem; ja, men i en helt annan
mening än den vanliga, i det att de
visserligen erfordra virtuositet, men på samma
gång äro lika fast byggda som något
klassiskt musikstycke. I den sista akten
förvandlar sig den eljes i öfvervägande
grad vemodigt trånande Estrella till en
verklig furie, som under besvärjelser af de onda
makterna och böner om hämnd (»skeppet
stjälp»), i musiken uttryckta i en koloratur,
som dock alltjämt förblifver dramatisk,
slutligen stöter dolken i sitt eget bröst.
Ber-walds musik är här verkligt storartad och
har till slut efter all denna orkan af vilda
lidelser toner kvar att gjuta ett skimmer
af lugnande vemodig poesi öfver de
stormande sceniska taflorna. Utförandet å vår
operascen var i det hela erkännansvärdt.
Särskildt var fru Östberg i sitt svåra och
ansträngande parti höjd öfver allt beröm.
Estrellas arier äro liksom hela hennes parti
fyllda af exceptionela svårigheter; genom
besegrandet af dessa höljde sig fru Östberg,
liksom senast i Mozarts »Enlevering», med
ära. Men det är icke blott hennes teknik
som förtjänar beundran; den stil hon vet
att lägga öfver snart sagdt allt hvad hon
sjunger, är än mer att lägga märke till,
just därför att den är så sällsynt. Nu för
tiden, då det blir alltmer vanligt att höra
sångerskor på några och trettio år redan
vara på retur, helt naturligt på grund af
deras bristande sångkonst eller oriktiga
metod, är det äfven dubbelt vardt att lägga
märke till den konst, hvarmed fru Östberg
förstått att behålla sin röst frisk och
glansfull. I Zulmas parti hade nog mången
hellre hört fröken Thulin; fröken Hulting
tillfredsställer icke här, trots sina förträffliga
röstmedel, det fattas henne både sångkonst,
mjukhet och charme i stämman och
skiftningar i föredraget. Emellertid gör hon,
som alltid, sitt bästa, liksom äfven hr
Lejd-ström, som dock borde ha lämnat Diegos
parti åt hr Forsell, hvilket denne sångare nog
skulle lyckats förläna mer färg. Hr Ödmann
hade sin gamla hjälterol, och hr Söderman
lyckades förträffligt med sin fordrande aria.
I en besynnerlig confident-roll debuterade
en hr Ericson (ur kören) med goda
röstmedel. Hr Nordqvist och hofkapellet hade
en af sina stora aftnar, och stämningen var
vid premièren ganska lyckobådande;
emellertid har stycket sedermera nedlagts efter
tre representationer, men kommer
förmodligen åter upp, då det är att hoppas, att
det icke snart försvinner från repertoaren.
När vi äro nog lyckliga att äga en opera
som Estrella, så är det också
vederbörandes skyldighet att uppföra densamma. Jag
har varit något omständlig med denna
repris, emedan jag anser den vara af den
vikt, att den förtjänade att utförligt
behandlas. Hvilket verk skulle icke en man som
Berwald, som mäktade göra något så skönt
af en text som Estrella, ha åstadkommit,
om slumpen fört i hans väg en text med
poetiska och dramatiska förtjänster!
Med denna suck öfvergår jag till
operans andra repris, dess framförande af
Mé-huls »Joseph», denna klenod bland
gammalfranska verk. Här är allt den skönaste
harmoni. Texten är i sin bibliska
enkelhet i lika mån rörande och dramatiskt
spännande, och musiken bildar den stilfullaste
ram till dessa taflor ur gamla testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
