Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Föreningen Handarbetets Vänners tjugufemårs jubileumsutställning. Af S. Giöbel. Med 8 bilder - En öfvermänniska. Af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖFVERMÄNNISKA.
i49
lisationens stora träd. Föreningens trogna
studium af gångna tiders stilarter och
arbetssätt är enda vägen framåt till
säkerhet i nydanande arbete i konstens
värld. Må vi tacka föreningen för denna
25-åriga skönhetsbringande verksamhet
och utsträcka detta tack till alla dess
medverkande krafter.
De fyra damer, hvilka sedan
föreningens början tjänstgjort som ordförande
äro: fru S. Adlersparre (Esseide), efter
hvars idé föreningen blef till, fru Winge,
fru Anckarsvärd — dessa trenne
bortgångna från lifvets värf —; och föreningens
nuvarande nitiska ordförande fru Anna
Wallenberg, f. v. Sydow.
Direktriser hafva varit fröken Anna
Fleetwood, nu fru Derby, fröken
Ingeborg Eketrä, nu fru Petrelli, samt
föreningens nuvarande direktris fröken Agnes
Branting. Hennes är äran af det svåra
och lyckade anordnandet af föreningens
jubileumutställning i Fria Konstefnas
Akademi i december förlidet år. Här"
må nämnas ytterligare tvenne damer,-,
fröken Molly Rothlieb, hvilken med aldrig ;
tröttad håg ägnat föreningen sin
kunskapsrika medverkan, och den för flera
år sedan bortgångna fröken Hanna
Lindberg, hvars frikostighet att under
föreningens första på mynt fattiga år
försträcka nödigt kapital möjliggjorde
föreningens verksamhet Det är många som
ge sitt lof åt en lycklig idé, men de äro
få, hvilka, genom att offra något därför,
förhjälpa den att kunna utföras. Minnet
af dessa få må hållas i helgd.
Vi lyckönska föreningen till fortsatt
verksamhet, i det hopp att på den goda
grund, som är lagd, må vidare växa framåt
den allt högre konstnärliga riktning, som
är föreningens plikt, dess sträfvan och
dess mål.
EN ÖFVERMÄNNISKA.
Af PER HALLSTRÖM.
DET är längesedan nu, det var på
den första vinterresa jag gjorde,
då gästgifvaregårdar, sofvande
skjutspojkar, norrsken och bjällerklang
för mig hade en i. all sin tröghet
betagande romantik och tankar och
drömmar arbetade så lifligt inom pälskragen,
att jag aldrig frös.
Jag for genom en stor skog, det
snöade långsamt af stora mjuka flingor,
hvad som kunde täckas af hvitt var
redan öfverhöljdt, och enformigheten i allt
det färglösa var så stor, att blicken
förlorade sitt fäste och, liksom det ibland
händer en i trötthet vid tätt nattmörker,
gaf en egendomlig förnimmelse af att
ens jag växer ut öfver hvarje mått och
tungt som en mara trycker på
medvetandet. Jag väcktes af att en hermelin
hoppade ned från en trädgren på snön och
lätt och sirlig, afgjordt gul till färgen —
så hvit var bakgrunden — med
svängande svart svanstipp sprang jämnsides meel
slädan, tills den försvann inåt en
öppning mellan träden. Jag gaf
skjutspojkens vaxdukshölje en stöt för att väcka
äfven honom och erfara hans tankar och
erfarenheter om hermeliner, men
lyckades blott till hälften. Han gaf upp ett
brummande läte och ett hojtande, röck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
