Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Anton van Dyck och utställningen i Antwerpen af hans arbeten. Af Pauw Buschmann j:r. Öfvers. från förf:s manuskript. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTON VAN DYCK OCH UTSTÄLLNINGEN I ANTWERPEN AF HANS ARBETEN.
157’
främlingar, som kommit från alla länder
för att bevista denna tillställning, som
vida öfverträffade Rubens-festerna 1877 ...
Men alla dessa lysande festligheter,
hvad voro de i alla fall annat än tomma
demonstrationer af en ytlig och
oförstående kult, ägnad en konstnär, som för
ögonblicket var på modet? Är det inte
sannolikt, att de gått förbi som
bländande visioner, utan att skänka oss
något intryck af mera upphöjdt slag, utan
att på något sätt närma oss till den
förhärligade mästaren? Lyckligtvis
offrades icke allt åt den stora publikens
förlustelser — och de mest upphöjda
sträfvanden blefvo rikligt tillgodosedda vid
denna präktiga utställning af van Dycks
arbeten.
De stilla salarna i Antwerpens
museum, där denna utställning fått sin plats,
isolerade mig härligt från staden, som
myllrade af ett folk i festyra, genljöd af
bullersam högtidsglädje och lyste af
fanors och forntida dräkters brokiga ståt.
Där beskådade jag länge den
oförliknelige mästarens verk, där fann jag
ett i sanning enastående tillfälle att
studera hans konst och tränga ända längst
in i hans konstnärssjäl.
Jag skall i det följande söka i
korthet skissera van Dycks lif, under det jag
låter hans i Antwerpen utställda arbeten
passera revy.
Anton van Dyck föddes 1599 nära
Antwerpens rådhus, i huset med skylten
»den Berendans» (björndansen), och hans
föräldrar voro enkelt borgarfolk.
Hans konstnärliga anlag röjdes redan
i hans späda ålder. Vid elfva år kom
han i lära hos målaren Henrik van
Balen, och vid nitton blef han förklarad
för mästare i Sankt Lukas’ gille. Och
då P. P. Rubens 1620 åtog sig att inom
9 månader lämna 39 målningar till
dekorerandet af Jesuitkyrkan i Antwerpen,
stadgades det i kontraktet, att mästaren
»kunde taga van Dyck, den bäste af
sina lärjungar, till hjälp».
Med nämnandet af Rubens’ namn har
jag angifvit den konstnär, som skulle
framkalla det första och starkaste
intrycket hos van Dyck. Denne med sin
ömtåliga och impressionabla anläggning
kunde icke undkomma det absorberande
inflytandet af den 22 år äldre mästaren,
som pånyttfödde hela den fiamska skolan.
Hans ungdomliga entusiasm för sin
store föregångare dröjde icke att gifva
sig uttryck i hans egna arbeten. Han
vinnlägger sig om att gå i dennes
fotspår och uppgöra dramatiska och
tragiska kompositioner, svällande af lif och
styrka. Men hans lilla veka hand var
icke skapad för sådant göra, och utan
att kunna efterlikna mästarens kraft och
eld öfverclref han det vågade hos
honom ända till ytterlighet. Det var så
han behandlade alla dessa religiösa och
mytologiska ämnen, i hvilka vi
visserligen återfinna konstnärens hand, men som
endast utgöra en underordnad del af
hans verk.
Utställningen i Antwerpen räknade
några goda prof på dessa
ungdomsarbeten, där Rubens’ inflytande är
öfvervägande. Jag vill särskildt påpeka Sankt
Martin, som delar sin mantel med en
tiggare (kyrkan i Saventhem). Den
intagande anekdot, som berättar, att van
Dyck skulle ha målat denna tafla i
Saventhem i Brabant för att vinna en ung
flickas hand, har förskaffat arbetet en
popularitet, som för öfrigt rättfärdigas af
dess konstnärliga värde. Bland alla
arbetena af samma kategori är Sankt
Martin helt visst det mest karaktäristiska. I
motsats till hans tunga och brutala
Rubens-imitationer finner man här redan
den elegans och den förnäma prägel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
