Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden. Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
K. E. F.
tande begär efter den stora tystnaden, den
stora, stora tystnaden, där ljudvågorna
frusit till hvit kristall», och som söker den i
rastlös flykt i jordens alla öknar och
oaser. Hon finner den slutligen — i den
rike uppkomlingens själ; öfver dörren står
ordet »Frid», och därinne är stilla:
»Intet ljud. Fullkomlig tystnad — den stora
tystnaden! Jag ville sjunka ned, jag ville
domna bort — men en vidrig stank slog
mig till mötes. Och då mina ögon
hunnit vänja sig vid dunklet, såg jag därborta
ett lik i samvetet, som var dödt ...»
Den är en prosadikt, denna »Tystnad»,
kanske den djupaste och personligaste
författarinnan hittills gett oss. Dessa
slutord —- »allt som lefver, äger röster, men
där tystnaden råder, där är döden»
—-skulle de icke kunna sättas som motto
öfver hela hennes diktning. Och det
intryck, som starkast lefver kvar i minnet
från läsningen af hennes föregående
diktverk, »På Prärien» och framför allt »Den
nya världen», — är det icke ett sorl af
många röster, ett brusande, mäktigt sorl af
skratt och gråt, af rop och jämmer, af
toner och buller, af alla det rika,
mångtu-senstämmiga lifvets ljud och klanger.
Jag har detta intryck fullt ut lika starkt
af den nya novellsamlingen »Från det nya
och gamla landet» som af de föregående
böckerna. Dessa historier, från skilda
tider och från vidt skilda nejder och
lifs-sfärer — när man skall karaktärisera dem,
rinna idel kraftord, sammansatta med lif,
blod, lidelse, en i hågen. De äro en sällsynt
muskelstark, en sällsynt rik och öppen och
vidtfamnande andes barn. Och hur olika
de än äro till ämne, till färg och
stämning, så ligger i dem alla personlighetens
sammanbindande tråd i öppen dag — och
det är en saftigt blodröd tråd, en starkt
spänd och skälfvande känslig nervtråd.
Af de tolf novellerna spela sex i det
nya landet och sex i det gamla. Bland
de förra minns man den präktiga indian-
legenden »Stenbelätet på Wisahichon»;
den genomroliga historien 0111 »den store
urmakaren, mr Kalle Bentzén, och den lille
tapetseraren, mr Ludde Westerhjelm», i
hvilken författaren satiriserar sina gamla
fiender läsarna; skildringen af »En julafton»
i ett amerikanskt pensionat,, innehållande
en rad raskt och träffsäkert skisserade
kvinnoporträtt; teckningen af patrioten och
främlingshataren mr Sewell, hvilken drar
sig tillbaka från det vilda moderna lifvet
med all dess importerade uselhet »i
väntan på revolutionen». — Berättelserna »Ur
tvennes lif» och »En moder», hvilka båda
stått att läsa i »Ord och bild», väcka till
lif minnen från »Den nya världen»; såväl
Nils och Anna Fredman som Arne och
Tora Göthe äro nära släktingar till Töre
och Louise Hultman i romanen. Alla ha
de oroligt och sjungande konstnärsblod i
ådrorna — isynnerhet kvinnorna, alla
själfulla och själfständiga varelser, sjudande
af drömmar och planer och af begär att
omsätta dessa i gärning och dåd, att lefva
och verka. Och mästerligt äro de själfva
och deras öden formade, med klara och
fasta konturer, med gripande och
lifslef-vande sanning.
En fin och känslig studie af ett
kvinnligt själslif är äfven novellen »A quarante
ans» — en tragisk kärlekshistoria i form
af dagboksanteckningar —. I »det gamla
landet» spela — utom denna och den förut
nämnda »Tystnad» — berättelserna »När
göken gol», en härligt vacker och
intuitivt känd historia från gångna tider, förut
synlig i »Ord och bild»; »Tvenne hus», en
saga från våra fäders och vår egen tid,
full af karaktär och varm förståelse; samt
»Skator» och »Nedom fjällen», den förra
en kärnfull sjömanshistoria, den senare en
Norrlandsberättelse, en synnerligen originel
och intressant, i all sin korthet dräpande
skildring af en ulf i fårakläder, en
hycklande »andligt sinnad» storbonde.
K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
