Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur bokmarknaden. Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
I73
andra nu utkomna, längre »Herrgårdssägen»
— en fint och stilfullt utstyrd volym, den
fjärde och hittills ojämförligt värdefullaste af
Nordiskt Familjebibliotek — såsom hennes
djupaste och ädlaste på samma gång som
originelaste verk. Sig själf har hon gifvit
i allt hvad hon skrifvit; men aldrig tyckes
hon mig ha skänkt lif och gestalt åt hela
sitt innersta så inspireradt, så hänryckt
och fulländadt som i denna underbara
historia. Aldrig förr torde hon heller ha
så innerligt och organiskt sammansmält
gammal mystisk sagostämning med i bästa
mening modernt känslo- och själslif; den
är mycket »fantastisk», denna sägen från
Värmlands och Väster-Dalarnas
skogsbygder — men det är det sällsamma, att allt
detta s. k. fantasteri innerst är slående sant
och naturligt, att man här aldrig möter
något oförklaradt öfvernaturligt — d. v. s.
onaturligt — utan att tvärtom hela boken
är en blixtrande snillrik psykologisk studie
— i sagoform!
Se på de båda hufvudpersonerna:
Gunnar Hede, den vandrande dåren,
studenten-gårdfarihandlaren-spelmannen, och Ingrid,
blindförerskan med de stora ögonen, den
späda varelsen med den starka själen, en
svensk Mignon. Hur suveränt säkert äro
de ej tecknade, med hvilken fantasi äro ej
deras lifstrådar slingrade 0111 hvarann, en
fantasi, outtömlig och skenbart nyckfull och
fritt lekande som lifvet själft, och dock
alltigenom strängt logisk och lagbunden, som
detta samma underliga lif! Särskildt
skildringen af Gunnar Hede är något utan
motsvarighet i vår — och kanske äfven
andras! — litteratur; den är gjord med en
psykologisk skarpblick, som ger den värdet
af den grundligaste vetenskapliga
afhandling — där finnas talrika drag, hvilka äro
verkliga fynd, framför allt i den storartade
berättelsen om den arme sjuklingens
tillfrisknande och uppvaknande till medvetet
lif igen — och på samma gång med en
kärlek, som gör honom, dåren,
»Getabocken», till en poetisk figur af högsta rang
och af en verkan, som griper ens innersta
hjärtrötter.
Och Ingrid — aldrig förr har väl
författarinnan skapat en gestalt, så omstrålad
af den skäraste själiska skönhet. Hennes
rika drömlif, hennes aningar och syner —
såsom visionerna af studenten och af Fru
Sorg — hennes sällsamma kamp för att
rädda sin och bokens hjälte — allt detta
är en bedårande vacker dikt på samma
gång som en djuptänkt själsskildring. Den
är våldsamt spännande, denna hennes kamp
— och den växer till en strid mellan
väldiga fientliga makter, mellan ljus och
mörker, mellan lifvets högsta lycka och
tyngsta förtviflan.
Varmt och vackert mäjslade äro äfven
de bipersoner, hvilka omgifva sagans prins
och prinsessa. Så torparpojken-studenten
Ålin, så hennes nåd på Munkhyttan, Mor
Anna Stina, jungfru Stafva — tre gamla
präktiga fruntimmer — så sist men ej minst
det hederliga, eldiga konstnärsparet
Blomgren, ett par dråpliga figurer, präglade af
all förf:s originela humor, en humor lika
kärnsundt drastisk som kvinnligt finkänslig
och solvarm.
De ha något af barn i sig, alla dessa
människor. Med en mors stolta glädje och
stora, smeksamma, förstående kärlek ser
författarinnan på dem, lefver med dem,
lefver i dem. Och en moderligt varm och
djup klang har hennes röst, när hon
berättar sina sagor och historier; den
varmaste och djupaste af dem alla heter »En
herrgårdssägen», och den är en saga, af
hvilken man minns hvarje nyans och hvarje
länk i handlingens kedja efter att blott ha
hört den en gång — och hvilken man dock
hör 0111 och 0111 igen med alltjämt stegrad
njutning och behållning och tacksam glädje.
K. E. F.
Hilma Angered-Strandberg: Frän det nya och
gamla landet. Noveller. Stockholm, C. & E.
Gernandts förlagsaktiebolag 1899.
»Fly till natten dä, som hofsamt tiger,
döden, soin af ingen tunga vet,
ty där lifvet rors och solen stiger,
blir det sorl — men också verksamhet!»
Det är en äldre medlem af den
Strandbergska sångarsläkten, Talis Qualis, som
skrifvit de raderna.
Hilma Angered-Strandberg uttrycker
samma tanke i de ord, hvilka afsluta den
sista novellen i hennes nya bok : »Allt
som lefver, äger röster, men där tystnaden
råder, där är döden».
Denna novell är en feberdröm, en
fantasi om en trött och sliten själ, hvilken
»förtäres af längtan efter tystnad, af frä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
