Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vår folksång. Af Knut Stjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR FOLKSÅNG.
Af KNUT STJERNA.
DET vill inte lyckas. Vi ha
pröf-I vat och kritiserat. Vi ha
jämfört de olika förslagen med
hvarandra, vi ha mästrat dem som
skol-krior och pröfvat vår kvickhet på dem.
Men texten till en folksång ha vi ej fått.
La patrie est en danger. Aux armes,
citoyens! Rädden Frankrike, rädden
revolutionens verk! Jublande, vredgad,
samlande stiger sången. Den bemäktigar sig
armén, man för man, trupp för trupp.
Allons enfants de la patrie!
De österrikiska soldaterna skola kväfva
Ungarns unga frihet, och oroliga
folkmassor draga genom gatorna i
Budapest. Men en ung man har höjt sig
öfver massan. Den lyssnar och stämmer
hänförd in i refrängen:
Ja, vid fädrens Gud, som hör oss,
Svärja vi,
Svärja, att härefter aldrig
slafvar bli. —
Det är stilla och lugnt i Finland, då
den förste Nikolaus’ härskarord ljuder.
Inga folkmassor, intet väsen. Det
förtryckta Finland kan ej protestera
högljudt. Men finnarna böja sig icke. De
svara med sin vackra hymn till det
fattiga, kära landet:
Vårt land, vårt land, vårt fosterland.
Ord och bild, ç:de årg.
På skandinavismens tid, då vår
själfständighet var hotad från öster och söder,
föddes den nordiska folksången. Och
ännu i dag får man i den lilla
undertryckta skandinaviska utposten mot söder
ofta höra den:
Du gamla, du friska, du fjällhöga nord. —
Faran må redan hafva tagit
gestalten af verkligt förtryck såsom i Polen
och Finland, den må endast vara inbillad
som i Norge eller öfverhängande som nu
i Transvaal eller som i Grekland för
hundra år sedan, det är faran som gifvit
världen dess flesta och dess vackraste
nationalsånger. Då fara är å färde,
skärpes blicken för värdet af det som
är nära att förloras, känslan värmes,
viljekraften föryngras. Men gäller faran
ett folk, då knytes hand vid hand, leden
fyllas och styrkan växer. Då finnes den
stämning, som föder allas gemensamma
tankar på den enskildes läppar. Skalden
hoppas och känner omedelbart och
kongenialt med folket. Då blir sången
folklig. Orden få den rätta klangen, som
ej kan imiteras, ropet blir äkta.
Men midt under fredens ljusa
sommardag, medan åskan ännu rullar långt
aflägset, saknas grundförutsättningen för
en nationalsångs tillkomst. Det
historiska ögonblicket, som födt den, saknas,
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
