Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vår folksång. Af Knut Stjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i78
KNUT STJERNA.
ingen tradition binder dess tillkomst vid
någon händelse i folkets lif, i detta fallet
knappast nog vid någon bestämd person,
såsom vid Runeberg, Rouget de 1’Isle,
Björnson, Petöfi. Den kommer för
eftervärlden att bli icke ett ursprungligt och
omedelbart uttryck af ett folks eller en
människas känslovärld, utan ett
komité-arbete, skapadt på beställning och i en
bestämd, medveten afsikt.
Flera af de olika sångförslagen äro
präktiga stycken i sitt slag. Där finnes
allt som bör finnas i en svensk folkhymn.
Känslorna äro korrekt uttryckta och
korrekt ordnade. Men det är just där
felet ligger. »Man märker afsikten och
blir förstämd». Ingen skald, det må ock
vara den största, skapar en folksång på
beställning, och ännu mindre en komité,
om än aldrig så väl sammansatt.
Har då aldrig vårt folk enats i en
stämning, mäktig nog att gifva lif och
rikedom åt dess gömda krafter och bära
fram dem i resultatrik handling?
Främlingen har ju ofta klappat hotande på,
och emellanåt har han också sparkat in
dörren. Är vår äldre tid då så fattig,
att vi ej från någon sådan period äga
ett värdigt litterärt minnesmärke, en
ideal fana, under hvilken vi kunna samla
oss, folkliga ord, som äro allmänt kända
och som sjunga Sveriges och frihetens lof?
En liten hastig blick på vår äldsta
utveckling. Fattigt är vårt land, då det
otydligt stiger fram ur sagotiden. Spridda
element af lågtysk och engelsk odling
möttes i landet och drogo det in i den
europeiska kulturkretsen. En obetydlig
blomstring inträffade, då vi sedan trädde
i beröring med den franska odlingen.
Med vår tidigare klosterkultur, med
hierarkien och riddarväsendet gjorde den
franska gotiken sitt inträde. Men vid
sidan af dessa olika inflytelser hade
alltjämt den tyska fortgått, och då de
franska förbindelserna så småningom upp-
hörde, blefvo de tyska allena rådande.
Svensk hade vår kultur hittills endast
varit till en ytterst ringa del. Nu blef
det tyska inflytandet så öfvermäktigt, att
det hotade att göra Sverige till ett tyskt
land. Det inträngde på alla håll. Från
sjöstäderna, som blefvo mera tyska än
svenska, genom landets nye tyske konung,
mecklenburgaren, hans tyska fogdar och
tyska riddare, sedan under unionen från
det halft förtyskade Danmark. »Utländske
rådde i Sverige då», heter det i
Engel-brektsvisan. Fartygen, som anlöpte våra
hamnar, voro tyska, köpmännen tyska,
alla städernas styrelser måste enligt lag
vara till hälften tyska. Inkräktningens
politiska representanter voro de
dansk-unionele, tyska konungarna och deras
tysk-danske befallningsmän, och de visste
att med utländska medel kväsa det
svenska motståndet.
Då reste sig den svenske bonden;
och därmed började det stora kriget, en
kedja af fejder, som varade hundra år,
nationens bloddop, ur hvilket den
framträdde fri och samlad. Det var något
oerhördt, denna bonderesning. För första
gången kände sig västmän, södermän,
helsingar såsom ett folk och utförde en
gemensam bragd. Den gammalnordiska
bondens känsla af makt och frihet
vaknade och förde den svenska saken till
seger.
Med slaget vid Brunkeberg är det
första skedet i detta frihetskrig slut.
Redan förut hade de utländske fogdarna
förjagats, och omedelbart efter slaget
afskaffades tyskarnes andel i städernas
styrelse. Der var den för första gången
väckta nationalkänslan som tog ut sin
rätt, och med den föddes också den
svenska nationaliteten. Svenskt skulle
hädanefter regementet i Sverige vara.
Ännu några år, och grundläggandet
af Uppsala universitet visade, att nu skulle
Sverige för första gången ställa bildnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
