Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vår folksång. Af Knut Stjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR FOLKSÅNG.
179
gen på egen grund. Den första betydande
svenska målareskolan uppblomstrade och
prydde Mälardalens kyrkor. Vår
historieskrifning, vår lyriska poesi föddes. Alla
utländska inflytelser fortforo och komma
alltid att fortfara. Men från denna tid
underordnade de sig den egna
utvecklingen, den svenska kulturen blef
själf-ständigare, ty folket själft uppbar den;
den lefvande anden var inblåst. Med
denna utgångspunkt vore äfven en svensk
nationaldag gifven: midsommaren 1434
rycker Engelbrekts dalahär ut,
midsommaren 1523 intågar Gustaf Vasa i
Stockholm; då födes och dä beseglas
den nationalitetsdanande rörelsen.
Det finnes ett par strofer från denna
tid, som tolka den mäktiga lyftningen
under denna kulturela daningsprocess.
De äro kända af alla, ty som barn ha
vi alla i folkskolans läsebok läst dem
med förtjusning. De bära där rubriken
»Friheten» *.
Frihet är det bästa ting,
som sökas kan all världen kring,
för den henne väl kan bära,
Gud har dig gifvit sinn och själ,
var hellre fri än annans träl,
ty frihet följer ära.
O, ädle svensk, du statt nu fast
och bättra det som fordom brast,
du låte dig ej förvända,
du våge din hals och så din hand
* Stroferna, som i läseboken stå tillsammans
med en tredje, tillhöra egentligen tvenne olika
sånger af samma författare. Men andan är
densamma i båda liksom värsmåttet. Tvenne
versrader af den första strofen ha utbytts mot tvänne
mera kraftiga ur en annan strof. Författaren
är, som bekant, Strängnäs-biskopen Thomas
(† ’443)-
att frälsa ditt eget fädernesland.
Gud må dig tröst väl sända.
Det är dessa strofer som härmed
föreslås till vår folksång.
För visso, de utgöra endast texten;
melodien saknas. Men hvad som
ofvanföre sades om de olika ländernas
nationalhymner, har också endast gällt orden.
De ha knutits omedelbart eller sedermera
till äldre eller yngre melodier, gamla
låtar eller unga konstnärliga
kompositioner.
Det finnes inga konstgrepp i dessa
verser. Känslorna äro enkla och enkelt
uttryckta, och de verka af samma skäl
som många af våra folkvisor lika friskt
och osökt, som då de nedskrefvos.
Formen har ej föråldrats; men den är åldrig,
den verkar som en sagans bard med
vinter i hår och skägg. Som folksång
blefve den också, nära halftusenårig,
världens äldsta. Det kraftiga uppslaget
i de första raderna skulle göra den till
Sveriges marseljäs, men märk väl
fortsättningen: frihet är det bästa i världen
för den henne väl kan bära. Det är
denna känsla af lagbunden frihet, som
genom sekler skall blifva vår inre
utvecklings ryggrad. Den stolta, tillitsfulla
tonen i andra strofen, det mäktiga
patos som når sin höjd i det genom sin
plats i strofen fulltoniga »fädernesland»
får sin förklaring och sin harmoniska
fulländning genom den sista versraden.
»Gud må dig tröst väl sända» — det
är grundtonen för hela det följande
seklet, för allt det, som Luther uttryckt i
sin: »Vår Gud är oss en väldig borg»,
för det som utgör grunden till den enda
stora insats Sverige gjort i det
europeiska kulturarbetet, och som beseglas vid
Lützen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
