Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 7 bilder. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SOMMAREN SKÖNA NÄR MARKEN HON GLÄDS
i83
strödde en stor hägg sina blomblad
öfver torftaket, och en gammal pil stod
knotig vid dammen. Pä andra sidan den
vida dalen mötte blicken de blå höjderna,
bakom hvilka barnfantasien anade
»Löfvens långa sjö» och sägenrika bygd.
Denna liksom så många andra af de
små röda eller grå värmländska
herregårdarna med deras förfallna trädgårdar
vittna om att de — från de händer, hvilka
med kärlek byggt och vårdat dem ■—
nu gått i andra ägares med sinne endast
för nyttan.
Men kanske var det just detta — att
icke nya människors kärlek, icke en ny
tids smak omdanat de gamla ställena
utan att, tvärtom, öfvergifvenhetens
vemod hvilade öfver dem —- som för oss
med illusorisk styrka framkallade
bilderna af den tid och de människor, med
hvilka diktverket förbundit dem?
Härifrån gick vår väg ned till den
vida, af lärkjubel klingande slätten, som
utbreder sig kring »Bro» — i
verkligheten Sunne — kyrka. Här blir Fryken
flodsmal, omsluten af väldiga blommande
häggar och doftande björkar, hvilka
hänga ned i vattnet. Från kyrkogården
med dess vida utsikt öfver bygden
talar en grafvård om ett vackert minne,
Anders Fryxells. Men icke endast den
döda stenen talar, utan de skolor och
andra inrättningar till den väldiga
socknens gagn, med hvilka han i sina socken-
boars sinnen hugfäst sin praktiska,
personliga verksamhet i den bygd, där han
så länge hade sitt sommarhem.
Vid Sunne leder en bro öfver
vattnet, och går man längs denna in på
motsidan, har man en fjärdedels mil söderut
»Björne gård», hvilken heter Sundsberg.
Hufvudbyggnaden är nu nedbrunnen, men
narcissdoften i den förvildade trädgården
och det talande suset i den gamla
björkallén lade sin förtrollning öfver oss, så
att vi på fullt allvar sökte också den
SUNNE PROSTGÅRD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
