Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En äkta man. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÄKTA MAN.
I93
Agnes.
Det är ingen, som bedt dig om några
förklaringar, och var du glad åt, att jag inte tar dem på
allvar, för då skulle jag på samma gång ta dig i
allvarlig upptuktelse —
Rikard.
För hvad då ?
Agnes.
För ditt sätt att resonera — Hedda är många
gånger för god för dig.
Rikard.
Jaså — ja, men då är det ju klart, att vi inte
passa riktigt för hvarandra. 1 ett äktenskap
duger det inte, att den ena är bättre än den andra
— lika barn leka bäst.
Agnes.
Ta, om det bara vore fråga 0111 leka, så — men
à propos det, så nekar jag för resten inte till, att
ni i allmänhet kunde vara litet mer muntrande för
hvarandra.
Rikard.
Ja, där ser du själf! Det är just det tråkiga,
det, att vi så ofta ha så — så tråkigt. (Stiger
upp och går af och aji i rummet). Och det skulle
naturligtvis inte behöfva komma i fråga, om Hedda
och jag hade samma intressen.
Agnes.
Ja, har ni inte det, så är det väl för att dina
äro så krassa.
Rikard.
Krassa? —- Nej, det kan jag försäkra dig, att
de inte ä’! Midt största fel är tvärtom, att jag bar
en alldeles för ideel syn på lifvet.
Agnes.
Tänk, det har jag aldrig kunnat upptäcka.
Rikard.
Nej, man skall ju försöka dölja sina fel.
Agnes.
Ja, det har du då lyckats utmärkt i. Du tycks till
och med roa dig med att föra Hedda bakom ljuset,
eftersom hon en gång beklagade sig för mig, att
du för det mesta bara talar med henne om rent
hvardagliga och betydelselösa saker.
Rikard.
Ja, behöfver det vara mitt fel? När man för
resten varit gifta med hvarandra hvarenda dag i
Ord och bild, ç:de årg.
tre års tid, så har man just inte så mycket kvar
att säga.
Agnes.
En skön själs bekännelse! Men du kan väl
inte begära att bara få vara gift ibland heller?
Rikard,
Nej, men gud vet, om inte det vore bättre. En
daglig sammanvaro kan absolut inte vara nyttig för
kärleken — den måste ju på det sättet öfvergå till
vana, och vanan — ja, den öfvergår till
enformighet — enformighet, som är det värsta som finns.
Agnes.
Nå, där kryper ändtligen sanningen fram! Du
längtar tillbaka till den där ljufva tiden, då du
kunde fladdra från den ena till den andra. Det
blir gud bevars enformigt att bara hålla sig till en,
och litet omväxling skulle friska upp dig — jo, du
är god!
Rikard
(sätter sig igen).
Du misstar dig fortfarande, Agnes. Det är först
på allra sista tiden — sedan du kom till oss —•
som jag kännt det så — och det måste således
bero på dig och det djupa intryck, som du gjort
på mig, att —
Agnes.
A’ vi nu där igen! Sådana där slags intryck
kan då hvem som helst göra på dig — du tycker
bara, att eftersom jag är närmast till hands —
Rikard.
Jag kan tyvärr inte öfverbevisa dig — men om
du vill, att jag skall svära —
Agnes.
Nej, det vill jag inte! — Du kan ju nöja dig
med att tala om, hvad det är hos mig som
åstadkommit det där djupa intrycket hos dig.
Rikard.
Hvad — hm — ja, det är inte så godt att säga
— du — du — du är så vacker!
Agnes.
Jaså, ingenting annat! — Men då borde du
kunna nöja dig med Hedda — så vacker som hon
är jag i alla fall inte.
Rikard.
Hedda — ja, det är på ett annat sätt —
Agnes.
Ja, och på ett mycket eklatantare sätt. Du
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
