Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En äkta man. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
KARL HEDBERG.
Agnes.
Ser man på —- du tar dig inte små friheter du!
Men det är väl inte det som försatt dig i det där
sorgmodiga tillståndet? — Eller gaf jag dig kanske
en örfil —
Rikard.
Nej, tvärtom! — Du — du kysste mig tillbaka.
Agnes.
Nej, hör du, Rikard, nu narras du!
Rikard.
Nej, min själ är det inte sant!
Agnes.
Ja, då får jag be dig att för framtiden vara
snäll och låta bli sådana där drömmar — de ü’
inte vidare tilltalande.
Rikard.
Du får förlåta, om jag har en annan åsikt. För
resten är det inte så godt att låta bli — när man
jämt har någon i sina tankar så —
Agnes.
Seså, Rikard — det där är ett dåligt skämt!
Rikard.
Skämt ? — Tycker du, att jag ser så vidare
skämtsam ut?
Agnes.
Nej, det skall gud veta — ansträng dig därför
inte. Vänd dig i stället om och se på
solnedgången — se bara, så rödt det lyser — är det inte
vackert ?
Rikard
(utan att röra sig).
Jo mycket! (efter en paus). Agnes —■ det är
verkligen mitt fulla allvar.
Agnes.
Hvad då?
Rikard.
Det där, att jag tänker så mycket på dig —
jag försöker att låta bli, men det gar inte.
Agnes.
Nej, Rikard, sluta nu —- annars går jag min
väg. Det börjar nästan se misstänkt ut.
Rikard.
Om det vore det ändå — men för mig är det
så klart som möjligt. Min släktkärlek till dig
håller på att antaga oroväckande proportioner.
Agnes
(ser först på honom och brister därefter i skratt).
Rikard.
Hvarför skrattar du?
Agnes.
Snälla Rikard, du tycks på något märkvärdigt
sätt tro dig förflyttad tillbaka till din ungkarlstid —
men det är nästan oförlåtligt, när man varit gift
så länge.
Rikard.
Gift ? Tror du inte, att inan kan ha känslor, fast
man är gift?
Agnes.
Jo, för sin fru — det hoppas jag åtminstone är
fallet med dig.
Rikard.
Det ena förskjuter inte det andra — ja, jag
menar naturligtvis —
Agnes.
Mycket vackert resoneradt för att vara af en
äkta man!
Rikard.
Ja, det är ju inte alltid som ett äktenskap blir
precis så, som man tänkt sig. Det kan till
exempel inträffa, att ens fru inte i allt kan vara för en,
hvad man trodde hon skulle bli, och då så —
Agnes.
Ah, hvad det beträffar, så nog borde Hedda
kunna uppfylla alla dina anspråk — de kunna då
inte vara så särdeles stora —
Rikard.
Hvarför inte det? Om du kände mig riktigt
så — men det var det jag ville säga, att om det
nu skulle vara så, och man sedan träffar någon,
hvars själ man känner slå mera i takt ined sin —
Agnes.
Nå, det kan då åtminstone inte vara jag, för
min själ slår inte, allraminst i takt. Du skall inte
sväfva ut i några högre rymder, Rikard — jag tror
inte, att det lämpar sig riktigt för dig.
Rikard.
Du gör också bara narr af allt, hvad jag säger
— hvad är det då värdt, att jag försöker förklara
mig ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
