Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En äkta man. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
KARL HEDBERG.
Rikard.
Ja, jag hör det! (efter en paus). NI, hvad gör
Sofie — hvarför går hon inte och öppnar?
Agnes.
Hon sofver kanske middag.
Rikard.
Ja, hon skulle bara understå sig. Nå, det är
väl bäst att jag — (går till höger).
Agnes
(till Hedda).
Jag tycker, att ni gärna kunde ge er af
någonstans -— du får nog lust, bara du kommer ut, skall
du få se.
Hedda.
Ja, men du hörde ju, att när Rikard bara får
mitt sällskap, så är han inte alls så angelägen.
Agnes.
Jo bevars — det var bara för att du sa’, att du
inte ville — (Man hör utanför Rikard i förvånad
ton säga några ord samt därefter en annan röst
falla in.)
Hedda.
Hvem är det Rikard talar med — jag tycker
precis, att jag känner igen rösten —
Agnes.
a, jag med —
Hedda
(går ufp mot höger).
Det är bestämdt — ja visst, det är ju Alf
Lindén ! (i dörren). Nej, men är det verkligen du
Alf — du är således hemma — välkommen!
Lindén
(inkommer följd af Rikard). Ja, jag kom i morse.
— God dag, Hedda, hur står det till ?
Hedda.
Jo tack! — Och själf mår du naturligtvis
utmärkt; när man kommer från Italien, så — du har
väl haft förfärligt roligt ?
Lindén.
Aja —■ det vill säga, något så märkvärdigt har
det inte varit.
Rikard.
Men att du inte telefonerat under dagen —-
Lindén.
Nej, jag ville öfverraska er alldeles. — Men se,
god dag, fröken Agnes — är ni här?
Agnes.
(hälsar på honom).
Ja, hvarför skulle jag inte vara det?
Lindén.
Hur menar ni?
Agnes.
Ack, det är sant, ni hade ju för längesedan rest,
när jag — jag har bott här hos Hedda i öfver en
månad — jag stod inte lit hos min gamla tant
längre, hon var alldeles för gudfruktig för mig —
Rikard
(skämtsamt).
Ja, annars är här sig likt, som du ser. Och
slå dig nu ner — du kan nog behöfva hvila dina
järnvägströtta ben.
Lindén.
Nej bevars — dem är det ingen fara med!
Hedda.
Men hvad det börjar bli mörkt — vi få lof att
tända.
Agnes.
[a, det skall jag göra ! (tänder under det följande
lampan och drar ner rullgardinerna. De andra
sätta sig).
Hedda.
Ja, det var verkligen en glad öfverraskning —
vi väntade dig inte alls så snart.
Lindén.
Nej, det var ju också min mening att stanna
litet längre, - men det var en sådan härlig sommar
därnere, att jag började längta hem.
Rikard.
Det var då också ett skäl — längta till det här
eländet, därför att man går och gassar sig i full
sommar. Det borde väl tvärtom hålla en kvar!
Lindén.
Nej, ser du, när inan ser solen skina och allt
stå i flor omkring sig och så tänker på, att för
hvar dag, som går, så flyttar sommarn ett stycke
högre upp mot norr, så — så känner man sig som
en gås — ja, en vildgås naturligtvis — som
oemotståndligt lyfter vingarna för att — (förvirrad, när
han ser Hedda skratta). Ja, jag uttrycker mig
kanske litet illa, men ni förstår nog, hvad jag menar.
Hedda.
Ja, mycket väl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
