Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En äkta man. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÄKTA MAN.
i9i
Rikard.
Det enda jag förstod var ditt lyckliga val af
flyttfågel — men det är detsamma.
Hedda.
Ja, hufvudsaken är, att du är här! Rikard har
nog saknat dig åtskilligt — och jag också
naturligtvis.
Lindén
(ser på henne).
Verkligen ?
Rikard.
Ja, hör du, à propos det, så lofvade du att
skrifva, men det har jag inte sett till ett spår af.
Lindén.
Ja, jag vet inte, hur det var, men jag kom mig
aldrig för !
Rikard.
Du träffade kanske någon därnere, soin lade
beslag både på dig och din tid ?
Lindén
(protesterar lifligt).
Nej, hvad tänker du på —!
Agnes.
(kommer fram).
Så där ja! •— Och nu måste jag gå och göra
mig i ordning, så ni får ursäkta —
Lindén.
Skall fröken bort?
Agnes.
Ja, bara till en god vän.
Hedda.
Då försvinner jag också på en stund — ni vill
nog helst prata ensamma, tänker jag.
Lindén.
Nej för all del ■— jag bär inte på några
hemligheter.
Hedda.
Inte! — I alla fall tycks Rikard vilja förhöra
dig angående dina reseäfventyr, och då kan det
kanske vara riskabelt att höra på. Dessutom har
jag något att tala med Agnes om. Adjö så länge
således I (Agnes och Hedda gå till vänster).
Lindén
(ser efter Hedda och drar en ofrivillig suck).
Rikard.
Hvad nu — är du också beklämd om hjärtat?
Lindén.
Jag? — Nej, hur så?
Rikard.
Jag tyckte, att du suckade.
Lindén.
Gjorde jag — det kan jag aldrig tro. Det —
det var nog bara en reflexrörelse.
Rikard.
Ja, det vet jag inte riktigt, hvad det är, så det
kan’ nog hända. — Nå, nu måste du, som sagdt,
berätta litet om din resa, och hvad du varit med
om för trefliga saker!
Lindén.
Ja,- det är inte mycket att berätta. Som du vet,
upplefver man i allmänhet inte stort mera ute än
hemma. Det är det gamla yanliga — man går på
museer, studerar folklifvet —
Rikard.
Och fruntimmerna, ja! Den här gången hann
du väl göra en närmare bekantskap med
italienskorna, din lyckliga ost?
Lindén.
Anej, jag kan inte säga — jag har nöjt mig
med att beundra dem på afstånd.
Rikard.
Ja, det skall också vara en sådan träbock som
du. Jag skulle vara i ditt ställe, jag — du är
verkligen att afundas.
Lindén.
Jag kan just inte säga det.
Rikard.
Inte ? Att som du vara alldeles oberoende, inte
behöfva göra någonting, om man inte vill, kunna
företa sig, hvad man behagar, och inte ha något
som binder en -— är det inte att vara lycklig, så
vet jag inte, livad lycka är.
Lindén.
Lyckan är det, som man inte har, har någon
sagt. Och det är förmodligen därför, som jag å
min sida tycker, att du, som har ditt hem, en
vacker och söt hustru och för resten inte saknar
något af det nödvändiga, på det hela taget är mycket
mera afundsvärd än jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
