Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Det hundrade häftet. Af Karl Wåhlin. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 36
KARL WÅHLIN.
— ett ämne som under hans lifstid steg
till en oanad betydelse och i hvars
framgång hans egen vetenskapliga
verksamhet var ett viktigt led. Mest bekanta
för allmänheten blefvo hans
undersökningar om färgblindheten. Tack vare
dessa äro numera i alla civiliserade
länder de, som vilja träda i järnvägarnas
eller sjöväsendets tjänst, skyldiga att låta
undersöka sitt färgsinne, och härigenom
hafva säkerligen många trafikolyckor
förekommits, liksom dessförinnan faktiskt
sådana olyckor inträffat, hvilka endast
genom tillvaron af färgblindhet hos
personalen kunnat förklaras. På Holmgrens
initiativ tillkom det nya fysiologiska
laboratoriet i Uppsala, en af de yppersta
institutioner i sitt slag.
Holmgren var en entusiastisk
fosterlandsvän och som sådan lifligt verksam
för höjandet af ungdomens fysiska
utveckling. Men han ansåg ungdomens
utveckling till själfständigt tänkande och
medborgerliga intressen vara en icke
mindre viktig sak, och hans uttalande
till mindre konsistoriets protokoll den 23
april 1887, då en del ledamöter af
student-sällskapet Verdandi i Uppsala
dömdes till disciplinära straff i anledning af
sina åtgöranden eller uttalanden vid den
bekanta sedlighetsdiskussionen, häfdar på
ett så öfvertygande sätt nyttan och
nödvändigheten af fritt tankeutbyte inom den
akademiska ungdomens krets, att det på
sin tid ganska djärfva inlägget numera
kan sägas uttrycka den allmänna
opinionen i denna fråga.
Det första bladet af »Ord och bilds»
första årgång prydes af Holmgrens dikt
»Sveriges fana». Ännu en gång återkom
han och då med dikten »På Gustaf II Adolfs
dag» vid minnesfesten 1894. Hans
retoriska konst framträder i dikterna;
såsom talare hade han i hög grad
förmågan att värma, lyfta och fängsla.
I Elof Tegnér har fäderneslandet
nyligen (den 26 februari) förlorat en af
sina mest framstående kulturarbetare.
Såsom biblioteksman stod han i främsta
ledet. Under hans ledning skedde
flyttningen af kongl, biblioteket från kongl,
slottet till nybyggnaden i Humlegården.
Lunds universitetsbibliotek har han på ett
tidsenligt sätt ordnat, och lösningen af
dess byggnadsfråga är i all synnerhet hans
verk. Inom litteraturen äger han ett
berömligt namn. Sin store farfaders
skrifter har han i deras helhet utgifvit och
därvid låtit den svenska allmänheten göra
bekantskap med nya, ovärderliga skatter
af dennes snille. Först genom
»Efterlämnade skrifter af Esaias Tegnér» blef
dennes gestalt fullt lefvande för
eftervärlden, först genom dem vidden af hans
ande uppenbar. Själf utvecklade Elof
Tegnér ett flitigt historiskt författarskap.
Hans omfattande biografi af Gustaf
Mauritz Armfelt är ett af de mest
fängslande arbeten vår historiska litteratur
äger. Om det sällsynta behaget i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
