Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Karl Hedberg. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
KART, HEDBERG.
tRlI LINDBERG SOM HENRIETTE I »BROTT OCH
BROTT» (TREDJE AKTEN).
Äfven mot åtskilliga af de öfriga
rol-innehafvarna kunna ganska stora
anmärkningar göras. Fröken Åhlander som
amman var ju rolig nog, men det vill ett
mycket mera drastiskt spel till, för att
denna berömda figur skall bli hvad den bör
vara. Fröken Å. brukar ju inte annars
vara rädd att breda på; här borde hon
allraminst varit det. Herr Törnquists
Capulet var riktigt tänkt, men skådespelarens för
rolen olämpliga utseende och stämma lade
för stora hinder i vägen för hans afsikters
utförande, och i stället för den barske och
myndige veronesiske husfadern fick man
endast se en gammal, obehagligt grälsjuk
och tämligen futtig herre. Mercutio
spelades med det rätta humöret, fast något tungt
af herr Personne, herr Bäckström var
mycket lustig i Pietros lilla rol, och herr
Örtengren som patern förtjänar särskildt
framhållas för sin verkligt goda diktion.
Uppsättningen af strycket var grann och, hvad
kostymerna beträffar, smaklös, och
iscensättningen icke oblandadt lycklig — exem-
pelvis var sista aktens seen i grafkoret
anordnad på ett sätt, som gjorde att nästan
hela verkan af den gick förlorad.
Större lycka med och större heder hade
Dramatiska teatern af uppförandet på
Operan af ett annat Shakspere-stycke, »En
midsommarnattsdröm», och det fastän
rolför-delningen däri måste ske med hänsyn till,
att man samtidigt spelade på den
dramatiska scenen. Men trots att ett par af
ro-lerna därigenom kommit i tämligen ovana
händer, och trots de brister, som vidlådde
äfven åtskilliga af de erfarna artisternas
spel, återgafs den vackra dramatiska
dikten i sin helhet i en så riktig anda och
med ett sådant intresse från de
uppträdandes sida, att det var med odeladt nöje
man bevistade föreställningen af densamma,
hvartill Mendelssohns tjusande musik och
herr C. Janssons stämningsfulla
skogsdekoration naturligtvis också i högst väsentlig
mån bidrogo. Hvad utförandet beträffar,
så var fröken Bosses Puck det, som med
all rätt drog största uppmärksamheten till
sig — rolen har nog aldrig förut här hos
oss spelats så behagfullt skälmskt och
lifligt och på samma gång så okonstladt och
fritt från all tillgjordhet, som fallet var nu.
Af denna prestation att döma bör den
unga, begåfvade skådespelerskan ha en
vacker framtid framför sig.
Den närmaste anledningen till »En
midsommarnattsdröms» återupptagande var,
att Dramatiska teatern därigenom ville
lämna en af sina mest aktade medlemmar, hr
Ferdinand Thegerström, tillfälle att taga
afsked af den publik, som under en följd af år
varit ett i de flesta fall tacksamt vittne till
hans samvetsgranna arbete i den sceniska
konstens tjänst. Detta afsked ägde också
rum med all högtidlighet vid den första
föreställningen, då herr Thegerström utförde
Egeus’ korta rol och därvid af den
fullsatta salongen emottog ett sista tack för
de många prof på god konst, han visat
under sin långa skådespelarbana. Hr
Thegerström stod som konstnär visserligen
aldrig i det främsta ledet — hur väl
genomtänkt oclf noga utarbetadt hans spel än
var, led det dock oftast af en viss torrhet
och fantasilöshet, som förtog en del af dess
verkan — men det hindrar icke, att hans
utförande af åtskilliga roler intar ett
framstående rum, prägladt som det var af
konstnärligt allvar och intelligens. Hans sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
