Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Njommelsaska. Af Paul Rosenius. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett af porjusfallen.
NJOMMELSASKA.
AF PAUL ROSENIUS.
Med 2 bilder.
EN ljus natt kommo vi klifvande
öfver stenblock och vindfällen
och plumsande genom vårflödena
i den urskog, som söder om
Muddusmy-ren når fram till Lule älf. Ändtligen
var det slut på detta intensiva arbete
med ögon och ben. Vi stodo på slät
mark och hade framför oss en röjning
ofvanför älfven. Längst borta lågo
några stugor i fyrkant, sommarnattens sol
lade öfver dem sitt kalla ljus och så
mycket af rosenskimmer, som kan fastna
pä askgrå timmerstockar. Vid knutarna
kommo fram några yrvakna mansfigurer
med rafsigt hår, spejande under brutala
ögonbryn på de underliga vandrarna.
Det var Porjusbondens gård, och där
fingo vi nattkvarter. Det gafs som en
nåd, och nåden behöfde någon tid att
leta sig fram ur det kamplystna
finnblodet.
Det var lynnen, som stämde med
älf-vens, som gick därnere, bred och stark
mellan skogklädda berg, mött af stenar
och grund, där vattnet hvitnade. Men
det var ännu lek och nycker af en kraft,
som ämnats för större äfventyr. Vänta så
länge som en kvarts mils väg! Vänta
till Porjusfallen! Däs först tager kraften
ett språng. Men den är lugn ännu och
har sig själf i tömmarna, den gör en
vacker ridt öfver hinder. Den kommer
vältande som en kristallgrön vägg, och
skum, som födts i vågens innandöme,
springer upp till ytan, vällande som fång
af hvita rosor. Den ger sig öfver likt en
pärleström, det är som om nymfer
osynliga väfde bakom den svarta hällen, väf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
