Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - La Fronde. Af Harold Gote. Med 1 bild - Zolas nya bok. Af Poul Levin. Öfvers. från författarens manuskript - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZOLAS NYA BOK.
365
garen häpen och stolt; han trodde sig blek
och förtunnad i alla ådror, liten och svag
mot sina fäder. Hur minnes han icke med
jubel och dyrkan hvad de kunde, hvad de
förmådde! Deras stolta bragd den 14 juli
firas med dans och sång kring Frankrikes
alla hörn. De kunde storma Bastiljen!
Vid senaste nationalfesten hade
Marcelle Tinayre en artikel, som ej blott
tolkar hennes egen frihetskärlek och visar att
ännu lefva äkta franska sinnen från det
stora året, utan äfven skulle kunna i all
sin korthet tjäna som anmälan för
tidningens afsikter, ton och färg. Hon talar där
om de våra dagars Bastiljer, som vänta på
stormning, de lagarnes, religionernas,
fördomarnes fruktansvärda torn, som man rest till
allmänt pinande. Mörka hålor, där själfva
drömmen om mänsklig lycka multnar.
Hundratio år efter Bastiljens stormning kan
kapitalet svälta ut sina fångar! Hundratio
år efter Bastiljens stormning kunna icke en
man och en kvinna älska hvarandra fritt
utan att lysas i bann af en hycklande
societet! Hundratio år efter Bastiljens
stormning framkommer antisemitismen som
trosbekännelse !
»Firen gärna» — slutar hon —
»illu-mineren, strön blommor i patriotisk festyra
för de dåd, som våra fäder vågat; det är
rätt, det är vackert. Men ett bättre sätt
att hedra hjältarne från 1789 är att
fortsätta och fullborda deras verk. Till
Ba-stiljerna!»
Detta härskri kunde vara La Fronde’s
lösen.
ZOLAS NYA BOK.
Af POUL LEVIN.
Öfvers, från författarens manuskript.
i.
ZOLAS nya roman, Fruktsamhet, har
till öfverskrift »De fyra evangelierna».
Romanen är alltså ett led i en ny serie,
liknande »Rougon-Macquart» och »Tre
städer».
Hvad Balzac först midt i sin
produktion dristade sig till: att sammanlänka sina
verk, så att han på visst sätt fullbordade
dem i tanken, innan de skrefvos, det
vågade Zola genast. Lika mäktig som hans
fantasi är, lika kufvad är hans vilja. Den
rinner aldrig öfver, den löser icke upp sig
i bagateller. Zola vet alltid hvad han
vill. Om Balzac inte hade visat vägen,
skulle Zola kanske aldrig ha funnit den.
Men där Balzac rusar fram nervöst och
stundom osäkert, där går Zola på säkra
fötter. Hans mod står icke efter hans
arbetsförmåga. Han har modet att se, hvar
de stora uppgifterna ligga, och så tar han
upp dem, dag efter dag, själfförsakande
och outtröttligt. Han går till botten med
hvar särskild sak. Aldrig sväfvar hans
ord löst öfver de stora frågorna som fåglar
öfver en hafsyta, hvilken de blott ett och
annat ögonblick beröra. Zola är en dykare,
som stannar på djupet, tills han har sett
allt.
Men dykaren är instängd i sin rustning.
Zola är också instängd, under det hans
verk bli till. Han ser ingenting annat än
den enda frågan, som han behandlar. Han
löser den ur dess sammanhang. Antingen
han studerar penningen, kriget, böndernas
lif, dryckenskapen eller fortplantningen, så
existerar ingenting annat för honom. Hos
Zola sysselsätta sig människorna i hvar
roman med en enda sak. De äro
monomaner, liksom Zola själf är monoman,
medan han skrifver om dem. Hans hjärna
är trång, den rymmer blott en sak åt
gången. Men denna enda sak blir
öfverna-turligt stor för honom. Däraf kommer det
sig, att det är på samma gång något
gigantiskt och något förunderligt snäft med
hans böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
