Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Zolas nya bok. Af Poul Levin. Öfvers. från författarens manuskript - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POUI. LEVIN.
Fruktsamhet handlar bara om en enda
sak: fortplantningen. Det är allmänt kändt,
att nativitetssiffran i Frankrike ständigt aftar.
Som exempel må nämnas, att 1898 föddes
15,174 barn mindre än året förut, och
detta är ingen tillfällighet. Nativitetssiffran
har stadigt sjunkit år från år hela seklet
igenom. Samtidigt ökas Tysklands
befolkning. De två landens siffror nämnas gärna
jämsides: medan folkökningen i Tyskland
uppgår till 10 pro mille, utgör den i
Frankrike 0,74 pro mille.
I dessa siffror ligger en sorglig roman,
och Zola beslöt att skrifva den. Han
samlar först sitt material; till de stora siffrorna
sluta sig en del smärre, och enhvar af
dessa siffror är nyckeln till en roman.
Utgångspunkten för Zola har sålunda
helt säkert varit patriotens sorg öfver
jämmerliga förhållanden i hans fosterland.
Zola har velat visa sjukdomen i all dess
vederstygglighet, på det man må inse
sjukdomens farlighet för att kunna hoppas på
bot. Detta har alltid varit hans uppgift,
och han har genomfört den lika
hårdnac-kadt som läkaren, hvilken fullgör sitt kall.
Hvad andra antingen icke ville eller icke
tordes, det vågade Zola. Liksom läkaren
i forna dagar flydde från pestsmittade
ställen, så fanns det en tid, då diktarna flydde
från den hårda verkligheten. Tiderna
förändras, läkarna uppsöka nu de ställen, där
soten rasar, för att lära känna den och
bekämpa den, diktarna studera den sociala
nöden för att förbättra samhället.
Den kamp Zola har kämpat för
naturalismen har han fört till seger. Men han
har själf fallit offer för denna kamp. Hans
konst har blifvit allt gröfre med åren.
Mer och mer känner man, att han icke
samlar sitt material till underlag för ett
djupt personligt intryck, som var hans
utgångspunkt, utan att tvärtom materialet är
begynnelsen och ändan för honom. Hvar
gång man försöker tränga ned under
romanens yta för att få reda på hvad som
har besjälat diktaren, så finner man
siffrorna, anteckningarna, läkarnas och
statistikernas redogörelser. Blott någon enda
sällsynt gång bryter sig Zola igenom allt detta
ned till det lif han själf har icke blott
iakttagit utan upplefvat.
Romanen är delad i två delar. I den
ena skildras eländet i Paris, i den andra
en familjs lyckliga lif på landet. Denna
del är uttrycket för Zolas optimism. Han
vill där visa vägen till räddning. Han
står tydligen nu midt i en agitation, af
hvilken hans uppträdande i Dreyfus-saken
endast var ett led. Fruktsamhet är Zolas
bekännelse om hvad som rörde sig inom
honom det år han lefde i frivillig
landsflykt. I sin ensamhet har han sett det
gamla samhället gå under och en ny värld
stiga vårgrön ur hafvet. Våldsamt inkastad
i politiken har Zola beslutit att helt
dristigt göra politiken till poesi. Det var
nästan själfklart, att detta skulle ske. Zolas
nästa bok måste nödvändigt bära spår af
det som hade händt. Därför har knappast
något diktverk blifvit gripet med så stor
spänning. Men dess verkan har varit
obetydlig. Knappast ett starkt ord
någonstädes i Europa.
Denna bok, som är så ärligt menad
och så vackert tänkt, har i verkligheten
tillfört Zola ett dubbelt nederlag: som
politiker öfvertygar han ingen, som diktare
röjer han sin talangs förfall.
II.
Hufvudpersonen är Mathieu Froment,
en son till Pierre Froment, som vandrade
genom de tre städerna utan att någonsin
lyckas väcka något verkligt intresse hos
läsaren.
Mathieu är vid bokens början en
duglig mekaniker. Han tillbringar sin dag
på fabriken, far så efter slutadt arbete ut
på landet i närheten af Paris, där han har
slagit sig ned med sin familj för att lefva
i det fria.
Plötsligt uppspirar den tanken hos
honom, att all den obrukade jorden omkring
honom kan bli fruktbar, om den uppodlas
på rätta sättet; snart blir han fullständigt
behärskad af denna idé, slutar på fabriken,
blir bonde och brukar sin jord.
Från och med detta ögonblick är det
inte mera intresse med honom än me;d ett
ångtröskverk. Han sår och skördar,
skördar och sår, och allting gror omkring
honom. Hvad han tänker därunder omtalas
inte. Det är ju ändå en ganska stor
omhvälfning i en modern människas lif, när
hon plötsligt kastar hela sin förtid öfver
bord för att bli jordbrukare. För Mathieu
går det så lätt, som bestode hela konsten
i att gå in i en maskeradgarderob, taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
