Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET DANSKA FOLKET UNDER 18 64 ÅRS KRIG.
443
siska fästningen Kiistrin
»de sagde til os strax
at vi maatte give os til
Taalmodighed og finde
os i den Skjæbne, for
vi skulde behandles som
tapre Krigere, for det
danske Folk har altid vist
sig saa tapre». »Men»,
tillägger han, alldeles
utan att fästa sig vid
krigareglorian kring sitt
hufvud, »her var meget
at önske». Och han
säger vidare såsom
något alldeles själfklart: »Det vigtigste maa
jo Levemaaden betragtes». Och den
är af enklaste slag: »Melsuppe og
Kartofler, som er maset i Vand, och
He-stebönner og Runkelroer og Ris med
74 Bröd og 2 Lod Smör til om Dagen».
»Det var månge Svin i Danmark», säger
han allvarligt, »som vilde undse sig for at
æde det til Fedning». Och det är ju
också onekligen annan kost, då han på
julafton omedelbart före kriget från kasernen
i Köpenhamn berättar om den matsäck
han fått sig tillsänd hemifrån: »Jeg kan
fortælle Eder at jeg har spist min And,
det var en herlig Ret. Vi to Kamerater
hjelper hverandre, hvergang som vi faaer
en Madpose. Den Dag, som vi fik Has
paa den Steg, som jeg havde, saa gik
vi ned til Havnen og hentede en
Madpose fra Lars og deri var en stegt
Kineserhane med en godt udstoppet
Ægge-sæk af Svesker og Æblestykker og en
Mikkelmessekage».
Det är ytterst sällsynt, att det
kommer in någon tillstymmelse till ett gladt
skämt i bondens betraktelser i fråga om
den dåliga kosten; i regel bära hans
klagomål prägeln af verklig melankoli. Som
ett belysande motstycke vill jag anföra
hvad en arbetare från Köpenhamn, en
25-årig smedgesäll, som blifvit sårad och
det inre af skansen 3.
tillfångatagen vid Sankelmark, skrifver
om samma ämrçe: »Vor Lönning er
daglig i Silbergroschen eller saa meget som 4
Skilling, hver 4de Dag et Bröd paa 6 ’S),
om Morgenen faar vi Klister i Stedet for
Kaffe. Denne Klister er kogt af
Hvedemel og Vand og saa udmærket, at vi
har spekuleret paa at gemme den, til vi
kommer hjem, og sælge den til en
Tapetserer; men nogle af os mener, at det
nok ikke bliver nogen Tapetserer, men
en Svinegrosserer, som köber den. Til
Middag faar vi den bedste Rumlesuppe
[köpenhamnsk förvrängning af [-Rumfords-suppe]-] {+Rumfords-
suppe]+} som tænkes kan; vi er alle af den
Mening, at de eneste Steder, de har den
bedre, skulde være paa Ladegaarden eller
Almindeligheden [fattighus och
tvångsarbetsanstalt i Köpenhamn]. Til denne
Suppe faar vi (det vil sige skal have)
3 Lod (tre Lod) Köd, kraftige Sener;
hver 4:de dag faar vi Ærter, som imod
menneskelige Regler blive kogt aldeles
uden nogensomhelst Flæsk eller Köd.
Dette er hele vor Kost. Naar vi for
de 4 Skilling köber Smör (de 4 Skilling
bliver ikke udbetalt i Penge, men i
Bliktegn, som paa Ladegaarden, og maa de
udgives hver dag, hvorfor vi er
nödsa-gede til at köbe for 4 Skilling ad
Gangen) da faar vi saa meget, at et Stykke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
