Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Det danska folket under 1864 års krig. Ett föredrag hållet i Stockholm, Uppsala och Lund våren 1900. Af Karl Larsen. Öfvers. från författarens manuskript. Med 38 bilder efter samtida fotografier - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_444
KARL ,ARSEN.
holsteinsk underofficer i l6:e
infanteri-regimentet.
Bröd bliver lidt fedtet; for Resten
spiser vi bart Bröd til tört Bröd og et
Stykke Rugbrod ovenpaa. Naar vi nu
vil have en Snaps, saa tager vi vor
gamle Brændevinsflaske og lægger den ved
Siden af os, for ved Tanken om, at den
i tidligere Dage havde lidt i sit gamle
Skrog, og at den selv er fattig, paa den
Maade söge at drive Ruglunserne ned».
Det goda lynne, som ger sig uttryck
i sådana rader som dessa, denna
förmåga att, då så behöfs, draga åt
svältremmen utan att tappa humöret, denna
intelligenta kvickhet i sättet att uttrycka
sig är det som gör köpenhamnarna så
oemotståndliga, trots alla deras
svagheter. —
Själfva det militära i fältlifvet,
marscherna, bevakningstjänsten och
drabbningarna intaga icke någon öfverdrifvet
stor plats i bondesoldatens bref till
hemmet. Han tala därom stundom helt
torrt och nyktert, ofta knapphändigt och
åskådligt och utan stark fantasi; endast
då det gäller fiendernas antal kan han
stundom slå öfver i det rent fantastiska,
ett drag som för öfrigt återfinnes hos
menige man i alla nationers krig och
som för den danske bonden år 1864
hade en helt naturlig orsak, då han
alltid kämpade mot en ofta nog till och
med alldeles orimlig öfvermakt.
Det, som först och sist kommer till
orda i hvad han skrifver, är längtan
efter hemmet och dem, som sitta hemma,
hustru och barn, föräldrar och syskon,
släkt och vänner. Gifve Gud, att vi snart
måtte få fred, så att — som en så
vackert tillägger —- »de smaa Spirer kan
gro paa Marken igen og de smaa Born
kan dristigt titte ud af Dören» och
bonden själf kan komma hem; det är den
ständigt återkommande hjärtesucken! Med
verklig hängifvenhet är han fästad vid
sina hemmavarande och de icke mindre,
jag vore frestad att säga ännu mera, vid
honom.
Jag har gjort utdrag af några typiska
korrespondenser mellan man och hustru
af allmogen. Ömmare, finare och bättre
kunna kvinnor icke känna än dessa
allmogekvinnor göra det. Ni skall få höra
några prof.
Det är en grofarbetares hustru, en
kvinna på trettiotalet, som skrifver:
»Ja, min kæreste Ven her paa Jorden,
jeg kan ikke beskrive mine Bönner og
Önsker over dig; men Gud give, at
de maa blive bönhört, at du maa
komme lige saa rask hjem til mig, som
du rejste bort fra mig, og da er der
dog ingen större Glæde for os, end
naar vi samles igen, og Gud give, at det
snart maa ske! Men jeg vil bede den
gode Gud at give os Taalmodighed paa
begge Sider til at bære alt, hvad der er
forelagt os, og give dig Kraft og Styrke til
at udföre, hvad der er bestemt for dig».
Man finner här åter den förut omta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
