Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om den gamla norska bildväfnadskonsten och dess pånyttfödelse. Af Ann Margret Holmgren f. Tersmeden. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN GAMLA NORSKA BILDVÄFNADSKONSTEN OCH DESS PÅNYTTFÖDELSE. 47 I
SALOMES DANS. BILD VÄFNAD AF FRIDA HANSEN.
som utdödt. H. Grosch säger 1889: »Denna
väfnad, som stod haute-lisse-väfnaden . så
nära man kan begära af bondearbete, är nu
för längesedan bortglömd.»
Och så tycktes det, men som sagdt,
den urgamla, dyrbara konsten var icke död.
Den hade funnit huld och skydd hos en
gammal bondkvinna och hennes dotter
Kjersti7ia Hauglum, hvilka väfde bilder
dels efter mönster af arkitekt Blix, dels
»etter tankjen» (= ur minnet) efter
bilder de en gång sett i en aflägsen kyrka.
Väfnaderna utfördes i en gammal
»Upp-stadvæv»* eller »Uppstadgogn», som den
äfven kallas.
Möjligen skulle konsten dött ut med
dessa kvinnor, om de icke kommit i
beröring med fru Randi Blehr på grund af
ett hennes tidningsupprop till »Fjorefolket»
att återupptaga den gamla husfliten. Som
direkt följd häraf uppstod 1889 en
väf-skola i Lærdal, baserad på Kjerstinas
kunskap. Hit skyndade fru Frida Hansen
från sitt hem i Stavanger, så fort hon hörde
skolan omnämnas. Hon hade nämligen
från sin tidigaste ungdom beundrat
bild-väfnad, och allt medan hon flitigt tecknade
och målade, drömt om att i väf uttrycka
sina känslor men icke lyckats finna en
därtill användbar teknik. Hon skrifver
härom själf: ** »Jeg drog omkring i bygderne
for at faa greie paa tingen af bönderne.
* Väfstol med upprättstående ränning. Dylika,
af i hufvudsak samma konstruktion, finnas afbildade
på väggarna i de egyptiska klippgrafvarna i
Beni-Hassan (omkr. 2,300 år före Kristus) likasom äfven
å grekiska vasmålningar.
** Se Nylænde, april 1895: »Frida Hansen»
af Randi Blehr.
Overalt det samme svar: de havde hort.
at hun bedstemor havde vævet »ottebla’
roser» paa en vævstol, som stod »op ned»
— men det var nu længe siden. Det saa
ganske haabløst ud for mig! Saa forsøgte
jeg mig frem med at spænde traade op
paa en almindelig broderiramme og søgte
at finde ud tekniken ved hjælp af et
gammelt aaklæde, samt hvorledes man skulde
arbeide billedvævning i geometriske figurer
uden konturer (billedvæv med konturer saa
jeg først i Sogn). Saa kommer der en dag,
da jeg rent tilfældig faar høre om skolen
i Lærdal — og da var jeg som ildbrændt
for at faa komme afsted. Ankommen til
Lærdal overbeviste mit lange forstudium
mig om, at jeg her stod ligeoverfor det
gamle arbeide i al sin ægthed. Et blik
paa methoden var derfor nok, og efter at
ha faaet mig en vævstol og rede paa dens
opsætning, reiste jeg hjem, glad over det
rige bytte. Ved min hjemkomst begyndte
jeg straks at væve »Birkebeinerne».
fru randi blehr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
