Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Kronprinsen Karl Augusts död. Af Oscar Malmström. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
OSCAR MALMSTRÖM.
ändarna hopbundos. Rossi, hvilkens
bekymrade min ej undgick de närvarandes
uppmärksamhet, sökte likväl lugna dem
med det yttrandet, att H. K. H.
afdå-nat, men att man hoppades hans
vederfående. Under tiden hade ryttmästare
Geijer höljt kronprinsen med sin kappa
och hämtat sitt schabrak af tigerhud,
hvilket lades under den fallnes hufvud.
Förslag väcktes, att prinsen skulle föras
till Tomarp, där rum iordningställts för
hans mottagande, men då detta var mera
aflägset, vände sig öfversten
Ridderstolpe till prosten Krook i Kvidinge, som
befann sig i närheten af olycksstället,
med förfrågan, om han ville mottaga
prinsen i prästgården. Prosten Krook
jakade härtill samt skyndade hem för att
iordningställa en säng, å hvilken
prinsen kunde föras från heden.
Rossi, hvilkens oro allt mer
stegrades, då kronprinsen fortfarande ej gaf
något tecken till lif, öppnade emellertid
prinsens ena öga men studsade tillbaka,
då han såg dess gulaktiga färg. Han
vände sig nu till öfverste Ridderstolpe
med förfrågan, hvar den bäste af ortens
läkare vore att tillgå. På Ridderstolpes
oroliga spörsmål, hvad detta ville säga?
om det då kunde vara farligt? svarade
Rossi: »Ja, det är ganska eftertänkligt,
skaffa mig ändteligen hit den närmaste,
skickligaste läkare». Emellertid
fortsattes försöken att återkalla prinsen till
medvetande, ehuru förgäfves. Från
Kvidinge prästgård hade under tiden en
säng nedburits, på hvilken kronprinsen
lades. Buren af fyra husarer från
Mör-nerska regementet, fördes bädden i sakta
tåg mot prästgården. Vid sidan gick
Rossi, med handen kvarhållande täcket,
som låg öfver prinsen. Då och då gjorde
man halt för att hvila, hvarvid försöken
att med frottering och luktvatten
återkalla medvetandet förnyades. Karl
Augusts danske kammartjänare Juel, som
framkommit, utbrast vid åsynen af sin
på bädden hvilande herre, hvilkens
händer lågo hopknäppta på bröstet:
»Visserligen är du salig, min prins, huru
ofta har jag sett dig med knäppta
händer i bönen ligga för din Gud; han skall
ock anamma din anda». De tröstefulla
ord, som ställdes till honom, afvisade
Juel med den förklaring, att allt hopp
vore ute. Han hade äfven rätt häruti.
De tecken till lif, hvilka rosslandet i
bröstet samt de få andedragen
tillkännagifva, hade nu alldeles upphört. Den
rödaktiga blodblandade fradgan, som
uppsteg ur munnen, talade förgängelsens och
dödens språk.
Sedan sängen, hvarpå Karl August
låg, blifvit inburen i prästgården,
upprepades försöken att bringa prinsen till
lif genom fötternas och bröstets
frottering med varma servietter m. m.
Slutligen, när detta visade sig vara utan
verkan, sökte man genom att hålla en
spegel framför munnen utröna, om någon
andedräkt visade sig, men förgäfves. Då
förklarade lifmedikus Rossi, att allt hopp
var ute, och prinsen blef nu afklädd samt
lagd i en uppvärmd säng. Några
ytterligare åtgärder att återväcka den
slocknade lifsgnistan vidtogos därefter ej af
Rossi.
Den timade olyckshändelsen hade
emellertid fört till prästgården en mängd
officerare, ståndspersoner samt allmoge,
och på allas ansikten stod oro och
bekymmer att läsa. Ofverauditören Fr.
Cronquist, som äfven infunnit sig, erhöll
af kabinettskammarherre Sparre
befallning att uti ett protokoll sammanföra de
vid olyckstillfället närvarande officerarnas
berättelser. Sedan detta var gjordt,
skickades major Forsell som kurir
därmed till Stockholm. Under tiden
anlände länets höfding, grefve v. Rosen. Grefve
Sparre, som ej ville uppgifva hoppet om
prinsens vederfående, vände sig ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
