Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Kronprinsen Karl Augusts död. Af Oscar Malmström. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONPRINSEN KARL AUGUSTS DÖD.
249
gång till Rossi med fråga, hvad som
vidare kunde vara att göra, samt med
uppmaning att ingenting i världen måtte
efterlåtas för prinsens vederfående. Rossi
svarade härpå: »Allt är iakttaget, ingen
räddning synes vara möjlig». Bud hade
likväl afgått till Lund för att kalla
professorerna Liljevalch och Engelharth till
Kvidinge.
Den, som djupast träffats af Karl
Augusts hastiga bortgång, var hans
mångårige vän och adjutant, öfverstelöjtnant
Holst. Han uppehöll sig för det mesta
i det rum, där den döde hvilade.
Senare på kvällen, då prinsens
uppvaktning och värden på stället, prosten Krook,
sutto samspråkande om dagens
tilldragelser, uttalade Holst en önskan att få
tillbringa natten i samma rum som sin
aflidne herre. »Jag kan», sade han, »ej
skiljas från denne ädle man, fastän han
nu ej mer är till; jag har så många
nätter frambragt med honom både i krig
och faror». Just som öfverstelöjtnanten
yttrade detta, inkom den piga, som
iordningställde bädden åt den vakthafvande
officern i prinsens rum, utropande: »jag
tror prinsen rör sig, det susar i halsen».
Grefve Sparre utbrast: »Herre Gud, det
är icke så väl». Alla de närvarande
skyndade in i likrummet. Men intet
tecken till lif visade sig, utan prinsen
låg i samma ställning, i hvilken han
blifvit lagd. Endast en hvit fragga med
en stor blåsa framträngde ur munnen.
Pigan själf, som med sitt obetänksamma
yttrande åstadkommit denna
uppståndelse, förklarade sä väl genast som
efteråt inför domstolen, att hon med sina
ord endast menat den svaga susning,
hvilken trängt fram ur prinsens hals, och
alldeles ej åsyftat någon rörelse af
prinsen. Men huru obetydlig denna
händelse i och för sig var, blef den likväl
en bidragande orsak till de vilda rykten
om prinsens död, som snart sattes i
gång. — Under den påföljande natten
förseglades den aflidnes viktigaste saker
af kabinettskammarherre Sparre och
öf-verauditör Cronquist.
Knappast hade tisdagens morgon
inbrutit, förr än professorerna Liljevalch
och Engelharth anlände från Lund. De
kunde endast konstatera dödsfallet,
sedan de genom kroppens lyftning och
kännande på lemmarna utrönt, att lifvet
flytt. De tre läkarna jämte grefve Sparre,
Holst, öfverste G. H. Cock samt
landshöfdingen i Kristianstads län baron G.
von Nolcken begåfvo sig därefter in i
ett närliggande rum, där frågan om
obduktion afhandlades. Lifmedikus Rossi
skall enligt vittnens intyg till en början
varit villrådig beträffande denna sak.
Han yttrade: »Mine herrar! till
äfventyrs går det icke an att öppna honom,
förr än vi afvaktat regeringens ordres».
Härpå genmälte en af lundaprofessorerna,
förmodligen Liljevalch, att alla voro
intresserade däruti, att öppnandet
verkställdes strax, så att icke ändamålet
förfelades, det att fä veta orsaken till H.
K. H:s död. Men äfven professor
Engelharth var i början tveksam, och
såväl grefve Sparre som landshöfdingen
von Nolcken uttalade betänkligheter mot
att taga ett dylikt steg utan regeringens
samtycke. Landshöfdingen framkastade
möjligheten af att kronprinsen endast
vore skendöd, hvarpå emellertid Rossi
genmälte: »Jag vill önska, att så vore,
men jag har användt alla läkarekonstens
medel för att återbringa H. K. H. till
lif, men förgäfves».
De tre läkarna, som alla voro
förvissade om Karl Augusts död, enades
snart om nödvändigheten af att
obduktionen fortast möjligt anställdes för att
få dödsorsaken konstaterad. Ett
dröjsmål i denna sak skulle omintetgöra
ändamålet, enär man kunde befara, att
liket, särskildt dess inre delar, skulle öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
