Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Kronprinsen Karl Augusts död. Af Oscar Malmström. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
OSCAR MALMSTRÖM.
vergå i förruttnelse. Denna liköppning
borde äga rum senast följande dag,
onsdagen d. 30 maj, emedan det enligt
läkarnas åsikt »skulle blifva ett lifsstraff»
att efter några dagars förlopp verkställa
en sådan förrättning. Öfverste Cock
yttrade då, att det vore bättre åsidosätta
en formalité än förfela ett ändamål. Men
grefve Sparre var fortfarande emot
obduktionen och beklagade sig inför
öfver-auditören Cronquist öfver sin olyckliga
ställning och villrådighet. Cronquist
genmälte då, att obduktionen enligt hans
förmenande åtminstone ej borde
anställas förr än på tredje dygnet efter
dödsfallet, enär ingen död förr finge
begrafvas. Härvid yttrade flere af de
närvarande: »Liket har redan gått till
förruttnelse, lukten gifver sådant tillkänna».
Grefve Sparre gaf slutligen, ehuru
motvilligt, sitt samtycke, sägande till
Cronquist: »Lika så mycket jag skulle önska,
att ingenting vidtogs, förr än svar och
befallning ankommer från Stockholm,
lika så litet kan eller vågar jag sätta
mig emot den beslutna obduktion; det
är ett ämne, som medici decidera».
Hvad som kunde gifva ett visst
berättigande åt dessa betänkligheter var
den omständigheten, att blodet
fortfarande flöt ur såret på prinsens arm, där
åderlåtningen ägt rum. Genom
förbandets rubbning hade nämligen detta sår
blottats, och redan på måndagen hade
prosten Krook, som observerat
blodflödet, härom flera gånger underrättat Rossi.
Men denne hade endast svarat, att detta
vore vanligt och ej betydde något. Om ock
ej någon förebråelse bör riktas mot denne
italienske läkare för att ha underlåtit
något, som kunde tjäna till kronprinsens
räddning, så länge hopp om hans
vederfående fanns, lär man likväl ej kunna
fritaga honom frän att ha visat
likgiltighet och slapphet, sedan, enligt hans
tro, allt hopp var ute. På eftermidda-
gen denna dag, den 29 maj, flyttades
det kungliga liket från den säng, hvari
det legat, upp på ett större bord i samma
rum. Det höljdes endast af ett lakan,
medan ett annat var utbredt på bordet.
Då den under natten mellan tisdagen
och onsdagen vakthafvande officern fram
mot morgonen iakttog, att blodet
sipprade ned på golfvet från den döde
prinsens arm, skyndade han sig genast att
härom underrätta Rossi. Denne svarade
emellertid: »Det betyder ingenting, och
därå kan ej göras afseende», men han
gjorde sig likväl det besväret att infinna
sig i likrummet. Någon åtgärd att hämma
blodflödet vidtogs dock ej.
På onsdags förmiddag återkom
professor Engelharth från Lund, dit han
begifvit sig för att afhämta de till
obduktionens verkställande nödvändiga
instrumenten m. m. Han medförde dessutom
från universitetsstaden sin berömde
kollega professor Florman, samt en
medicine licentiat, hvilken skulle biträda
den tjänstgörande läkaren. Utaf
kabinettskammarherre Sparre hade
därjämte majoren von Liewen anmodats att
såsom vittne närvara. Före
obduktionens början å onsdags eftermiddag
framställde major Liewen till grefve Sparre
sina betänkligheter mot liköppningen,
därtill förmådd af den omständigheten,
att lik enligt svensk lag ej finge
begrafvas förr än tre dygn efter dödsfallet.
Detta hade till följd, att Sparre ännu en
gång vände sig till läkarna med
förfrågan, om H. K. H. verkligen var död.
Härpå svarade de närvarande läkarna
ett bestämdt »ja». Grefve Sparre
förnyade då sin redan föregående dag
framställda fråga, huruvida ej obduktionen
kunde uppskjutas, men erhöll af
samtliga läkarna det svaret, att sådant ej
vore möjligt. Major Liewen
försäkrade sedan inför domstol, att han och
grefve Sparre skulle genast ha förhind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
