Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Holländskt folklynne och holländsk konst. Några anteckningar af Ellen Fries. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
ELLEN FRIES.
bagare blåsande i horn. etsning af adriaan
van ostade. I Nationalmuseum.
just de finaste af alla små äkta
holländska motiv, har äfven tagit fasta på
detta.
De holländska stillebenas rikedom på
grönsaker och förkärlek för kalfkött
motsvaras äfven af holländarnas smaksinne
än i dag. Lika visst som en engelsman
aldrig äter kalfkött, lika visst äter en
holländare ej fårkött. Det finnes mellan
dessa båda folk på hvar sin sida af
kanalen en småsakernas motsats, som går
öfver i det löjliga, på samma gång det
finnes ett nationalförakt och en ovilja,
som äro sorgliga och hvilkas följder vi
nyligen sett framträda i en annan
kontinent, där rasinstinkterna ej blifvit så
afslipade som i Europa.
* *
*
Från maten är öfvergången
åtminstone för en svensk och vi tro äfven för
en holländare till nöjena ganska naturlig.
Barnen på de holländska taflorna roa
sig med alla möjliga äfven hos oss
brukliga lekar. Jan Steen har i en af sina
taflor förevigat den ännu brukliga seden
att fira S:t Nikolaus (6 december) med
utdelande af gåfvor åt de »snälla»
barnen. Så visar oss åtminstone Steens
tafla. Den lilla flickan har funnit i den
i spiselvrån utställda skon en massa
gåfvor, och den elake gossen allenast ett
ris. Numera lära i Holland alla barn
vara snälla, och till och med vuxna
ihågkommas af det välvilliga helgonet, som
icke ens de strängaste holländska
puritaner ringakta.
På dynerna springa ännu barnen
efter pappersdrakar, och in på gårdarna
får man sikte på några stillsamma
småttingar, som rikta sina undrande blickar
på de stora såpbubblor, som de själfva
skapa ur sina kritpipor. Dessa i Sverige
mera sällsynta barndomsnöjen ha ej
förlorat sitt behag sedan den holländska
målarkonstens storhetstid, då de togos
såsom lämpliga motiv. Sålunda ha både
Netscher och Mieris målat gossar
blåsande såpbubblor.
Skulle vi efter genretaflorna tänka,
hvilket nöje holländarne sätta högst, skulle
vi bestämdt säga musikens. Hvilket
museum saknar holländska lutspelerskor
eller sjungande och musicerande herrar och
damer? För den elegante Ter Borgh är
det ett älsklingsmotiv, men äfven alla de
andra genremålarna, Metsu, Mieris,
Slin-gelandt m. fl., ha upptagit detsamma
mer eller mindre ofta. Ibland sjunga,
ja skrika af hjärtans lust både unga och
gamla, både människor och djur. Vi
ha på vårt museum flere taflor i denna
genre. En rikedom af instrument
förekommer på de holländska taflorna.
Och jag tror, att de nederländska
artisterna äfven härvidlag följt en
rasinstinkt. Det är visserligen sant, att
dessa västgermaner icke ha i samma
grad som de med slaviska element
uppblandade ostgermanerna att uppvisa stora
konstnärsnamn, jag vet ej om någon ne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1900/0608.html
