Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gaston Paris. Af Werner Söderhjelm. Med 1 bild - Ur bokmarknaden. Af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASTON PARIS.
591
säkra på, att den tukt hon ålägger eder
ande skall- visa sin återverkan på edra
samveten och edra hjärtan! — — — —
Sådan är den lära vetenskapen skänker
alla dem, som tjäna henne med rent hjärta
och som förstå henne så som hon måste
förstås.»
Som en röd tråd går denna uppfattning
genom Gaston Paris’ lif. Hans vänner och
hans lärjungar har det varit förunnadt att
på nära håll se den omsatt i hela hans
åskådningssätt. Och drifven af en sådan
uppfattning var det han i Dreyfus-saken
genast ställde sig på den rätta sidan,
sörjande öfver den villa, som bländade ögonen
på hans landsmän, och gifvande sina tankar
ett kraftigt uttryck i det öppna brefvet till
hans vän Albert Sorel, en af den nya
patriotligans stiftare . . .
Såsom ledare och lärare är Gaston Paris
säkert en af de mest beundrade, hvilka nu
tala från en kateder, och de, som tagit del
i hans privata »conférences» på
söndagsmorgnarna i hans hem, skola aldrig glömma
dessa högtidsstunder. En brokig skara har
utgått från dessa intellektuela samkväm,
där värden lagt fram outtömliga skatter af
vetande och impulser; men trots afstånd
och olika nationalitet kan hvar och en, som
blott visat sig förstå hvad läraren velat,
påräkna hans välvilja och vänskap under
hela sin kommande bana.
Sverige är ett bland de land, där Gaston
Paris’ lärdomar burit den vackraste frukt i
en rik vetenskaplig produktion på
romanistikens fält. Såväl de förträffliga forskare,
som nu innehafva de romanistiska
katedrarna vid detta lands högskolor, som
flera-yngre, hvilka redan förvärfvat ett aktadt
namn, hafva, mest alldeles omedelbart,
åtnjutit Gaston Paris’ undervisning och gått
i hans fotspår.
UR BOKMARKNADEN.
Viggo Stuckenberg: Asmadæus. Roman.
Köbenhavn. Det nordiske Forlag.
I denna bok gömmas två olika konstverk.
Det ena består i en realistisk skildring
af en liten bondes pojklif på landet, hans
år som målarelärling och hans vandring
med gesällbrefvet på fickan till den stora
staden. Där försöker han sig med litet af
hvarje, snattar, kommer i fängelse, tigger,
går som landstrykare och hamnar till slut
gladeligen på fattighuset. Denna verkets yta
är gjord af en erfaren iakttagare och öfvad
ordmålare, af en konstnär, som med
ihål-ande tålamod samlat tusen smådrag, som
han med säkert sinne för helhetsverkan
inramat till en lång rad egendomliga
genrebilder.
Det andra konstverk, som hr
Stuckenberg nedlagt i denna roman, framskymtande
under den nyktra beskrifningen af
kväsar-kvantingens bedrifter, är en symbolistisk
predikan om naturstämningens behag och den
visdom, som yttrar sig i lättjefull ringaktning
för samhällets tvång och plikter. Af
natur och uppfostran drifver Asmadæus från
vaggan till fattighuset själthäfdelsemoral på
ett både skönt och i tillämpliga delar gan-
ska efterföljansvärdt sätt. Asmadæus har
hvarken läst Rousseau eller österns heliga
böcker, hans ord äro därför icke förklädda
citat utan enkelt ordagrann öfversättning
af det han sett med sina klara ögon, och
hans handlingar skapas icke af grubbel
utan af de känslor, som spruta upp i hans
fria hjärta eller upproriskt vakna i hans
hungriga måge. Asmadæus är en
växt-människa, hans själ öppnas och slutes som
margueritens blommor för solens ljus, och
efter årstidernas växling mellan vinter och
sommar sväller hans väsen ut eller fäller
sin grönska, som om det varit en planta.
Dessa båda skikt i boken äro lagrade
så förträffligt, att den enfaldige läsaren utan
att misstänka de dolda djupen kan förströ
sig med alla de roligheter författaren
berättar, medan å andra sidan den erfarne
läsaren på en gång kan uppfatta diktarens
ord och lyssna till deras svagt klingande
andemening och ironiska dubbelhet. I
detta afseende har hr Stuckenberg kanske
alldeles själfständigt på ett beundransvärdt
sätt tillämpat en af de djupaste
anvisningar vi fått mottaga af den saknade
mästaren Stéphane Mallarmé. A. Il—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
