Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - När Forsmarks bruk brändes af ryssarna 1719. Efter en gammal »famille-genealogi» af Carl Hellström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR FORSMARKS BRUK BRÄNDES AF RYSSARNA 1719.
6i9
fredsställelse och lugn som bruksherren
på Forsmark, den ädle och välborne
herr Georg de Bèsche, mottog sin
krigiske gäst och hans officerare samt
bussar.
Forsmark, som anlagts 1570, hade
1624 kommit i de Bèscheska släktens
ägo, först genom arrende men snart
därefter såsom eget bruk, och här hade de
rika bruksherrarna älskat att i dyrbara
kabinett förvara de skatter, som kärlek
till konst och vetenskap med fint urval
samlat.
»Famille-genealogien» berättar, att
»Biblioteket, kanske ett bland de större
i Riket den tiden, bestod af de bästa
böcker i alla vetenskaper, särdeles i
Mechanik, Architecture, Optik och öfrig
Mathematik; myntcabinett, en
konstkammare af stort värde, vackra
samlingar af naturalier och för
bergsvetenskapen samt en arsenal af mer än
tretusen gevär af alla slag och åldrar.»
Helt naturligt borde en person i
generalens ställning finna sig synnerligen väl
på ett sådant ställe, i skötet af en
älskvärd familj och uppmärksammad af alla
såsom den, hvilken medförde trygghet
åt den angenäma sammanvaron; därtill
voro Georg de Bèsches vinkällare ej att
förakta — något som generalen och
hans officerare ej heller torde ha gjort.
De gamle karolinerna voro ej endast
hjältar, de voro världsmän, som älskade
detta lifvets goda, om de än njöto däraf
med en kärf rättframhet, som fältlifvet
gjort till vana.
Så förflöto några dagar i lugn midt i
alla dessa krigiska förberedelser. Hela
Forsmark var såsom ett väl ordnadt
fältläger: hvarje morgon kl. 7
sammankallade pukornas dånande slag bussarna
till bönestund, då såväl officerare som
gemene föllo på knä och i tysthet
befallde sig Gudi; sedan utgingo vakter,
runder och rekognosceringspatruller, pa-
rol och lösen gafs och tjänsten sköttes
så, som skulle Kungliga Majestätet själft
befunnit sig på gården. Oroande rykten
togo dock allt mer bestämd form, och
måhända kunde ej heller det sällskapliga
lifvet inom hus undgå deras nervretande
inflytande.
Den handlingskraftige bruksherren, som
ömmade för landets och befolkningens
skyddande, utvecklade förmodligen en
verksamhet i dåd och råd, som den
gamle f. d. krigsrättspresidenten ej fann
förenlig med det af Kongl. Maj:t i nåder
reglementerade sättet att föra krig.
Emellertid hade redan den 11 juli
några vårdkasar längre söderut visat sitt
varnande sken, sunnanvädret medförde
brandlukt och flyktingar strömmade till,
gråtande och talande hvarandra i munnen.
Nu måste ett hurtigt beslut fattas —
bruksherren var själf eld och lågor! med
sin kännedom om vattendrag och vägar
gaf han råd, utan att akta på, hur den
tappre generalens ansiktsfärg mörknade
af den stigande vreden.
En ny skara flyktingar drog fram på
landsvägen —- Östhammar brann, och
dess hemlösa barn framburo i sin
veklagan en bitter anklagelse mot de
väl-rustade dragonerna, som tysta
spottade ut tuggbussen och tittade uppåt
slottet.
Däruppe på trappan stodo
bruksherren och generalen; den förre yrkade
på gemensamt rådslag, men den senare
hade redan hållit enskildt krigsråd
innanför peruken-in-grand-folio: han var
härskaren med den bundna åskstrålen i sin
hand — han hade öfverlagt, men det var
ingen fullt rustad gudinna, som trädde
fram ur det värkande Zevs-hufvudet —
endast en order om reträtt.
Han kunde ju möjligen vara en bra
karl, denne af svenska härens
generalissimus utsedde landsförsvarare — men
han synes fasthellre varit en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
