Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - När Forsmarks bruk brändes af ryssarna 1719. Efter en gammal »famille-genealogi» af Carl Hellström. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
CARL HELLSTRÖM.
envis yrkessoldat, en lågsinnad själ,
hvilken anser råd såsom förolämpningar och
ett sundt förstånd platt intet mot det
reglementerade ordet.
Han lät pukorna slå till order, och
snart vände de uthvilade dragonerna
ryggen åt verop och brandrök och
marscherade långsamt vägen framåt mot
Vamstad gästgifvaregård, där generalen
ånyo inrättade sitt högkvarter och lät
de i reglementet föreskrifna patrullerna
utgå.
Hans adjutant kunde ännu vid
frukosten se, hur en kvardröjande pärla ur
det utdruckna brännvinsglaset darrade på
generalens af vrede skälfvande
underläpp.
Harmen kokade i Georg de Bèsches
sinne, ty där bortom skogstopparna i
s. o. vältrade sig upp svarta och ljusa
rökmoln, talande om tjära och virke ■—
det kunde ej vara annat än Öregrund
som afbrändes! — Sedan vore det
Forsmarks tur!
Himlen söderut hade en i orange-färg
öfvergående blågrå askton, och den varma
juliluften var mättad med brandlukt;
själen blir betryckt i en sådan luft —
den blir genomglödgad af oro.
Vid den vackra Kalleröfjärden, som
där borta i öster öppnar sin famn för
Alandshaf, hade de närbelägna bruken:
Forsmark, Österby och Gimo sina
lastage-platser med sjöbodar, hvari förvarades
en myckenhet spannmål, proviant och
järn. Från Forsmark ledde dit ned öfver
granbackar en skogsväg, halfannan
fjär-dingsväg lång, till största delen bred,
men ett stycke frän stranden hopträngd
till ett smalt pass.
Dit förde bruksherren de Bèsche sin
trupp af käcka valloner och intog med
två små bruket tillhöriga fältstycken en
god ställning i sitt lilla Thermopyle.
Nere vid stranden utsatte han också en
mindre postering, som skulle mottaga
den första stöten och hinna varna
försvararna i skogen. Han litade också
på att när striden väl vore i gång,
generalen skulle deltaga i defensionen, såsom
utlofvadt var, och såg därför med
förtröstan an stunden, dä det skulle gälla.
Den 20 juli kl. 7 om morgonen löpte
fiendens galerer in i Kalleröfjärden, och
snart betecknade rökpelare från Österby
och Gimo sjöbodar hans härjande väg.
Där tycktes en ohejdad plundring
försiggå, och hvad som ej fördes ombord,
vräktes i sjön. Sjöbodar voro väl ock
ett för ringa mål —- Forsmarks bruk
skulle gifva mer, och med retadt
vinstbegär sträckte de ryska galererna mot
punkten, där förposten stod.
Mordbrännarna gjorde sig i några
båtar redo att börja sitt vilda yrke —• men
några välriktade gevärsskott kommo dem
att ånyo skynda ombord på galererna:
där funnos behjärtade män på stranden,
och brandfacklorna voro ej nog goda
vapen.
Snart började också galererna att med
sina skeppskanoner beskjuta stranden,
och då måste försvararna draga sig
tillbaka uppåt vägen.
Landstigningstruppen följde efter för
att krossa den lilla hopen, men denna
hade redan hunnit sina kamrater i
passet, där bruksherren själf stod vid
kanonerna, och när ryssarna rusade på, möttes
de af drufhagel, som fällde några och
bragte hela skaran att stanna. Ånyo
försöktes ett anfall, men de svenska
kanonerna spelade än en gång upp till
dödsdansen, och hals öfver hufvud flydde
angriparna, som lidit stort afbräck och
manspillan, ned till de skyddande
galererna.
Äter sändes dock soldater i land till
nytt angrepp, och nu lyckades det
öfvermakten att bemäktiga sig de två
kanonerna öch drifva undan förposten, som
med förlust af två fångar retirerade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
