Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om bildande konst och uppfostran. Af John Kruse. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BILDANDE KONST OCH UPPFOSTRAN. 629
smakfullt utstyrda broschyrer behandlar han
klart och fängslande än den ena än den
andra företeelsen, som kan antagas vara
till fördel för utbredande af smak och
konstintresse. Ena gången skrifver han om
»Makartbukett och blombukett», en annan
gång om »Vilda blommor». Men i
synnerhet är det amatørfotografien och
konstdilettantismen som gifvit honom anledning
till särskilda skrifter, enär han anser dessa
företeelser, lämpligt skötta, kunna blifva
kraftiga häfstänger för konstbildningens
höjande. Synnerligen intressant och verkligt
träffande är hans höga uppskattning af
dilettantismens uppfostrande betydelse i detta
afseende. Han anställer härvid en
intressant jämförelse mellan publikens hållning
i en konsertsal och på en konstutställning.
Hvad som gör, att publiken i konsertsalen
förhåller sig på ett helt annat sätt
andaktsfull och vördnadsfullt mottagande än den
på konstutställningen, är att den förra
genom den allmänt utbredda
musikdilettantismen uppfostrats och utbildats till den
grad, att den kan följa den store
musikkonstnären på hans örnflykt. Om publiken
på konstutställningen vore i samma grad
dilettantiskt skolad, skulle dess hållning
inför konstverken vara en helt annan och
bättre. I Lichtwarks program för
Hamburgs Kunsthalle ingår sålunda äfven årliga
utställningar af dilettantkonst för att
uppmuntra densamma och därmed göra det
allmänna konstsinnet allt mera lefvande.
Det är en varm konstentusiasm, en
välgörande frihet från allt småsinnadt
kritika-strande och en sund human anda som
tala ur Lichtwarks böcker, och hans med
så mycket praktiskt förstånd ordnade
verksamhet skall nog med tiden draga allt större
och tacksammare skaror till Hamburgs
Kunsthalle. De skola där kunna med vakna
ögon och fulla hjärtan njuta af den präktiga
samlingen gammal holländsk konst och den
på sällsynta verk rika gravyrsamlingen, men
de skola framför allt lära sig uppskatta
modern konst, den rika samlingen tyska
målningar, särskildt verk af Hamburgmästare
och bilderna från Hamburgs hamn och
dess gator, hvilka, där de ej schablonerats
af den tama och tråkiga gotiken i
1800-talets midt — en »stil» som i Hamburg
särskildt florerat — erbjuda ett sådant
öfverflöd på pittoreska motiv med höggaflade
Hansahus, speglande sig i de trånga ka-
nalernas svarta vatten. Icke minst skall
deras intresse fängslas af den sedan 1891
grundade, nästan fullständigt representativa
samlingen af modern fransk medalj konst
från 1830-talet fram till våra dagar; det
är en konstart som genom sin
utomordentligt kärleksfulla detaljtrohet, förenad med
verklig storhet i uppfattningen, har
beröringspunkter med gammaltyska mästare och
visar sig i en alldeles ovanlig grad kunna
förtjusa en modern publik, såsom t. ex.
bestyrkes af erfarenheten från vårt eget
Nationalmuseum, hvilket sedan 1897 ägt
en liten utsökt samling af Chaplains
plaketter och medaljer.
Lichtwarks ofvan utvecklade idéer att
på ett rationelt och praktiskt sätt vidga
sfären af konstintresserade hafva äfven rönt
beaktande af tyska universitetslärare, såsom
Heidelberg-docenten Carl Neumann, öfver
hvars förträffliga verk »Der Kampf um die
neue Kunst» (1896) G. Göthe lämnat en
redogörelse i Nordisk Tidskrift 1897, samt
Wittenberg-docenten Siegmar Schulze (»Von
der Wiedergeburt deutscher Kunst», 1898).
Lichtwarks åsikt angående dilettantismens
uppfostrande inflytande inom konstpubliken
likaväl som inom musikpubliken återfinnes
också hos den framstående konsthistorikern
Konrad Lange (»Die künstlerische
Erzie-hung der deutschen Jugend», 1893). Man
börjar i Tyskland nu inse den vitala
betydelse, som ett odladt skönhetssinne äger
för alla dem — affärsmän eller arbetare —
hvilka sysselsättas af landets .blomstrande
industri. Vid den konsthistoriska
kongressen i Amsterdam 1898 förekom sålunda
bl. a. ett föredrag af tysken Max Schmid
angående undervisningen i konsthistoria vid
handelshögskolor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
