Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Tysk romantik. Af Gerhard Gran. Öfversättning från norskan. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSK ROMANTIK.
6S i
reformer — de nyttiga och sköna
vetenskaperna — moral o. s. v.
Göra vi så efteråt samma experiment
med romantikerna, så märka vi, att vår
hjärna har befolkats med glosor ur ett
helt annat lexikon, en öfversvallande
mängd af nya ord och bilder, hvilka
dock alla sammanbindas af en inre
frändskap.
Man vandrar genom »gamla
ärevördiga lunder» och stannar »med andakt»
inför lämningar af »svunna minnesvärda
tider»; »dunkla hågkomster af en
tidigare tillvaro» stjäla sig som ängslande
»andefläktar» in i själens »förborgade
gömmor»; man smyger sig bort »från
världens vimmel» in i skogsensamheten,
där man »flyter hän» i »sällsamma
drömmar»; genom »rörda stämningar och
underliga aningar» i djupet af sitt sinne
fylles man af »lifvets hemlighetsfulla
ande», man skälfver af en vällustig rysning
vid att känna sig smälta samman med
världsalltet, med världssjälen; bleka, ädla,
ungdomliga gestalter vandra ut i lifvet
med stora, förvånade ögon, som förlora
sig i det försvinnande fjärran; de se icke
den verklighet, som är omkring dem,
utan ana blott världen genom en fager
dröms bleka skymning; de äro lika
oskyldiga barn, som på fantasiens vingar
svinga sig öfver till sagans fevärld eller till
det fjärran Österlandet, alla unders rätta
hem. Slappa och genialiska, utan
intresse för lifvets uppgifter, fyllda af
vemod och längtan, vandra de drömtyngda
bland gammaltyska ruiner, genom
mån-belysta landskap, tills de slutligen segna
ned framför altaret i ett katolskt kapell,
där de i extatisk hänryckning böja knä
för prerafaelitiska korsfästelser, medan
deras själ genombrusas af den medeltida
kyrkomusikens andakt.
Som det framgår redan af
sammanställningen af dessa de två tidsåldrarnas
slagord, är motsättningen mellan roman-
tik och upplysning icke begränsad till
någon bestämd intellektuel sfär; den är
rotad i en grundolik syn på själfva lifvet
och breder sig härifrån öfver alla
intellektuela områden. Man kan icke endast
tala om en romantisk filosofi, romantisk
diktning och romantisk religion, utan
man kan följa rörelsen långt in i
fackstudierna och med full klarhet tala om
romantisk fysik, romantisk astronomi,
romantisk botanik, romantisk mineralogi,
romantisk historieskrifning, romantisk
teologi, romantisk juridik, romantisk filologi
och lingvistik, romantisk politik.
Här kunna vi naturligtvis endast
uppehålla oss vid hufvudpunkterna, och det
är i den filosofiska, den estetiska och
den religiösa uppfattningen som rörelsens
innebörd klarast uppenbarar sig.
Utgångspunkten är filosofien;
konstuppfattningen beror på ett mer eller
mindre välsmält tillägnande af tidens
spekulation, och den romantiska religiositeten
bygger i sin ordning hufvudsakligen på
konstuppfattningen.
Upplysningstidens filosofiska arbete
hade till en väsentlig del bestått i att
göra resultaten af gångna tiders tänkande
tillgängliga för en större allmänhet; man
byggde under detta arbete särskildt pä
den engelska erfarenhetsfilosofien från de
föregående generationerna, hvilkas mest
betydande namn varit Locke, Berkeley
och Hume. Det egentliga tänkandet
råkade i förfall, filosoferna blefvo
filosofiska journalister, som använde
föregående tänkares arbete i politikens och
den eller den religiösa polemikens tjänst;
någon originel tanke, hvilken kunde
betecknas som en milstolpe i filosofiens
historia, framträdde näppeligen mellan
Humes Inquiry concerning human
understanding 1749 och Kants Kritik der rebien
Vernunft 1781.
Alla tidigare filosofiska system från
den cartesianska spiritualismen och vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
