Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den bergtagne drängen. Småländsk folksägen upptecknad af Olof Hermelin. Med 3 bilder af Albert Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BERGTAGNE DRÄNGEN.
66 5
kunde ta en silltunna under ena armen
och en rågmjölssäck under den andra.
Han kunde också gå genom lyckta
dörrar, göra sig osynlig och komma fram
öfver allt. Där inne i berget hade han
inte heller haft någon riktig »moro», för
han blef snart led vid den där
trollflickan, och nu, sedan han lyckligt och väl
kommit ut ifrån berget, tyckte han, att
hon var aldrig för rar. Drängen lefde
sedan i många år, men var aldrig mer
den karl han varit förr, — gick för sig
själf »moloken» och tyst.
Hade inte trollena varit vid
Svaleberget den dagen, då Sven tog ut Nils,
så hade han visst aldrig kommit lös.
Därför så — nog är det bäst att hålla
sig ifrån troll och »opyske» så mycke
en kan, gå i kyrka och läsa vackert
Guds ord, för då ha trollen ingen makt
med människorna.
Därborta vid berget, där kan en få
höra något konstbesynnerligt, om en
ställer sej där på kvällskvisten tätt intill och
lyss.
Det är ett läte inne i berget, som
kallas »berggråten».
Sven, kyrkvärden, han sa:
»Dä va la ho bergakvenna kantänka,
som grät, för Nisse hade flytt ifrå’a».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
