Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Trollmark. Af Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLLMARK.
47
vid. Icke vore det väl så brådtom, att
de icke hunno med att höra nyheter
från gamla hembygden. Nej, de kommo,
ehuru dröjande, satte sig på kanten af
dörrstenen och lade händerna i skötet.
Olenas ansikte bar samma uttryck af
sorgsen slöhet, men Pål hade fått något
yngre, skarpare i blicken, tyckte den
unge mannen. Och så började han
tålmodigt samma förfaringssätt som förra
gången. Och med en liknande följcl.
Pål kunde fås att uttala enstafviga ord.
Det syntes icke längre förvåna honom,
att så skedde. Men orden skrufvades
fram liksom ur en maskin. Lifvet och
viljan voro borta. Olena endast teg.
Så där gick det en tid bortåt.
Främlingen kom och aflägsnade sig åter, och
Pål och Olena vande sig vid honom.
Han kunde se, att han var välkommen.
Han kunde äfven se, att en liten
förändring inträdt i deras väsen. En dag
varsnade han till och med en kokande gryta
på den tända elden. Och dock
misströstade han om att lyckas i sina
bemödanden. Han vågade icke hoppas att
få dessa människor verkligt lefvande.
För länge sedan hade den förklädnad,
hvaruti han svept sina afsikter, fallit bort.
Den hade fallit af sig själf och utan att
det tycktes förvåna Pål och Olena. Just
detta var så förtvifladt, att intet
förvånade dem, intet rörde dem. Den unge
mannen talade nu ofta med dem om
deras eget lif. Han sade, att de voro
precis lika alla andra människor, men att
de icke passade i skogen, emedan de
icke vuxit upp i dess jordmån. Och
därför borde de bryta upp och återvända
till sin hemtrakt, sade han.
När denna sak första gången
vidrördes, märkte den unge läkaren, att Pål
lyssnade. Och för hvarje gång han
sedan nämnde härom, tändes ljuset i Påls
ögon klarare. Men så fort denne
blickade på Olena, hvilken stirrade oberörd
som förut, föll han åter ihop, under det
han mumlade obegripliga ord. Den unge
mannen försökte tyda detta mummel.
Efter upprepade försök lyckades han
också leta ut, att Pål tänkte på deras
utkomst, hvilket först gjorde honom
riktigt glad.
— Allt hvad de ägde, sade Pål, låg
i stugan och marken. — Nå, men sådant
kunde ju säljas! Då blickade de båda
makarna på främlingen med en
hopplöshet, som ingen motsägelse öfvervinner.
Och sedan denne ånyo med tålamod
sökt förstå hvad meningen var, blef deras
misströstan honom klar:
Den marken lät icke sälja sig! Och
ej heller ville väl någon åt stugan på
trollenas jord.
Ungefär så förstod mannen att Pål
menade. Och naturligtvis skrattade han
däråt i början. Men efter att hafva hört
sig för nere i byn, måste han gifva
nybyggaren rätt. Det fanns nog ingen
som önskade den egendomen, om han
så fått den för intet. Åtminstone icke
just nu. Medicinaren svor öfver folks
oresonlighet. Hade han blott icke varit
så fattig, skulle han köpt den själf.
Men nu säg det verkligen ut som
om hela hans stora plan till slut skulle
stranda. Dessa stackars människor
tycktes rent af vara dömda att tvina bort
på trollenas dumma mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
