Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Fransk bildhuggarkonst i Ny Carlsbergs glyptotek. Af Sophus Michaëlis. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 11 bilder - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK BILDHUGGARKONST I NY CARLSBERGS GLYPTOTEK.
75
tello till Michelangelo. Hans produktion
blef dock icke någon slafvisk
efterhärm-ning af de gamla mästarna; han lärde
af dem det inträngande
naturfördjupandet, det energiska modellstudiet, formens
själsliga adelsprägel. Men han skapade
själfständigt, ledd af en personlig
skönhetskänsla, som ingalunda
öfverensstämmer med de äldre florentinarnas, en
Do-natellos eller Verrocchios, skarpa, nästan
våldsamma formkaraktäristik. Dubois är
af ett vida vekare och mildare stoff, han
ställer aldrig formen på spetsen utan
mildrar och afrundar den, han är aldrig
som de nämda gamla florentinarna
hetsig eller salt och kärf utan snarare ljuf
och lyrisk, omgifven af det smältande
skimmer, som kännes igen från Correggio
och venetianarna. Af Rafael lärde han
rytmskönhet och draperiets enkla, rena
storslagenhet.
I glyptoteket kan man följa hela hans
utveckling. Signerad Rom 1861 är hans
först kända staty af Johannes döparen
(marmor i Luxembourg, brons i Ny
Carlsbergs glyptotek), där det
florentinska inflytandet redan tydligt är uttryckt
i den friska unga gossgestalten, som
naken, med uppsträckt hand och öppen
mun, utsänder den »vox clamantis in
deserto», som var så omtyckt af de första
renässansbildhuggarna. Det är en ny och
ädel, frisk och helgjuten variation på det
gamla renässanstemat. Med
Narkissos-statyn från 1863 (marmororiginal i
Luxembourg, 1899 likaledes i marmor i
N. C. glyptotek) försökte sig konstnären
för första och enda gången i antik
riktning. Den sköna, fullmogna
ynglingakroppen är mera trött och vek än spänstig
och energisk; det är en tungsint
drömmare, som försjunker i åskådandet af
sin egen spegelbild. Så där tung och
inåtvänd är just antiken allra minst.
Verket är formskönt och bländande
mjukt. Men konstnärens nästa arbete
barmhärtigheten, staty af taul dubois.
var säkert en befrielse från denna veka
själfbetraktelse i antiken. Från 1865
är hans mest bekanta staty,
»Florentinsk lutspelare från femtonde
århundradet» (brons både i Luxembourg och
N. C. glyptotek), som i synnerhet
utmärker sig för den fulländadt vackra
rytmen i ställning och hållning samt för
formens sköna och ädla framträdande
under den tätt åtslutande florentinska
kostymen. Gestalten är afgjordt mera
förfinad och harmoniskt välskapad än
den strama och energiskt afslutade
kroppen i de gamla florentinarnas skulptur;
genom sin grace är den mera befryndad
med målare som Domenico Ghirlandajo
och Filippino Lippi. Men statyn vann
med rätta stort bifall som ett lyriskt
förädladt återgifvande af charmen i
gammal florentinsk konst.
Glyptoteket äger vidare en
afgjutning af konstnärens »Madonna med
barnet» från 1867, som omisskännligt är på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
