Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Fransk bildhuggarkonst i Ny Carlsbergs glyptotek. Af Sophus Michaëlis. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 11 bilder - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
SOPHUS MICHAËLIS.
tron. staty af paul dubois.
verkad af Michelangelo (madonnan
Brügge) men onekligen mera stel och
sluten än djup och själfull, mera
otillgänglig än majestätisk. Däremot hör
Evastatyn från 1873 (hvaraf glyptoteket äger
hela två marmorexemplar, det sista
be-ställdt därför att marmorn i det första
hade fläckar) till mästarens allra
skönaste verk. En jungfruligare och friskare
framställning af mänsklighetens moder
har ingen mejsel skapat. Det ligger en
glans af tidernas morgon öfver hennes
sköna nakenhet, en underbar
förnimmelse af kysk lycka i den rörelse, hvarmed
hon trycker sitt hår och sina händer
intill sitt unga bröst och mjukt vänder sitt
hufvud mot lifvets nyss upprunna sol.
Figuren är själfständigt koncipierad och
utförd och bär dock prägeln af att dess
skapare har förstått och älskat Rafael
och Lionardo.
Dubois’ största verk är det för
katedralen i Nantes 1879 utförda grafmonu-
mentet öfver general La Moricière, ett
af bågar buret tabernakel öfver
fältherrens graffigur och med fyra bronsstatyer
på de yttre hörnen af arkadbyggnaden.
Af dessa senare äger glyptoteket
marmorexemplar. Det är fyra allegorier
eller, som de i äldre konst skulle kallats,
fyra dygder: krigaremodet, eftertanken,
barmhärtigheten och tron. Sällan ha
allegorier fått så enkla och omedelbara
uttryck, utan användande af attribut.
»Krigarmodet» är en ung hjälmklädd
krigare, halft naken, halft höljd i djurhud
och vadmal som en gallisk forntidskrigare;
med vänstra handen på svärdfästet och
den högra kampberedd stödd på låret
sitter han fast och oförfärad och ser det
kommande till mötes. Gestalten har i
hållning och ställning en omisskännlig
åter-klang af Michelangelos unge krigarehertig
från det mediceiska grafkapellet i
Florens; men motivet är själfständigt
begagnadt och har fått en robust och
gallisk landtvärnskaraktär, en prägel af
folkvilja. »Eftertanken» är en
grubblande åldring, som med handen stödd
mot pannan och armen mot en
minnes-tafla fördjupar sig i hågkomster.
»Barmhärtigheten» är en utomordentligt skön
och naturlig grupp, ett slags typ för
Galliens kvinna af folket, hvilken jämte
sitt eget slumrande barn på knäet håller
ett annat intill sitt bröst. Och »Tron»
slutligen är kanske den ädlaste och mest
omedelbart gripande af dem alla: en ung
sittande flicka, som med ett uttryck af
obeskriflig tillit lyfter sitt hufvud och sina
knäppta händer i bön mot höjden. Den
ädla, rena, plastiska enkelheten är alla
dessa figurers hufvudstyrka; äfven känslan
i dem är osammansatt och innerlig; och
behandlingen af formen är stor och hel,
af dräkten stilren och storslagen på ett
sätt, sotn erinrar om Rafaels majestätiska
draperibehandling. Vid sidan af denna
ädla och jämna stil blir sidenkjolsdrape-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
