Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Minnen af Ernst Ahlgren. Af Ola Hansson. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
OLA HANSSON.
Jag får penningar nog till en Parisresa,
men jag har ännu ej beslutat om jag
gör den nu eller om jag uppskjuter.
För närvarande håller jag endast på
med förarbeten. Jag skall vara flitig här,
har jag tänkt. Icke söka någon
människa. Men jag tycker om att gå i
folkvimmel på gatorna, — se nya ansikten
dyka upp och försvinna. Jag känner
mig så frisk och glad af det.
Se n skall jag gräfva ned mig i Hörby
igen för att få de där utkasten lite på
reda hand.»
Den 8 februari bad hon mig att få
tillbaka ett par af sina tidigare bref,
som hon ville bränna upp på grund af
ett i dem förekommande uttryck; på min
begäran inskränkte hon sig till att stryka
det ifrågavarande stället (hon strök det
dock bara i ena brefvet) och sända mig
skrifvelserna tillbaka. »Mitt lif här går
jämnt som ett urverk», fortsatte hon.
»Arbete hela dagen. Jag trifs därför
och stannar här troligen någon tid.
Axel tittar upp ibland, likaså ett par
andra bekanta, men jag har icke sökt
upp en enda människa; jag vill lefva
för mig själf och arbeta i ro.
Se här min dag:
Så fort jag är klädd, vandrar jag ut
till Dagmaretablissementet, där jag
talat-franska en timme för att bereda mig
till Pariser-resan. Så hem till frukost,
så på Læseforeningen för att gno igenom
en del böcker jag vill bli bekant med,
sedan middag, och så skrifver jag till
teaterdags. Jag har fribiljett både till
det Kongelige och Folketeatret.
Jag hittade i dag »Goethes
Liebes-briefe an Frau von Stein» däruppe i
föreningen, och jag blef förtjust däröfver;
jag hade just ämnat skaffa mig
boken .....»
»Det ligger en förtviflad människas
energi i min arbetslust», skref hon en
vecka senare, »jag menar det slags
energi, som säljer sitt lif så dyrt som
möjligt. Jag är sjuk, och i morgon går
jag till en läkare. Jag måste kunna
arbeta. >;
På våren reste hon till Paris; »Fru
Marianne» utkom; och i juni var fru
Benedictson återigen hemma i Hörby.
»Det är mycket mot min vilja», skref hon
till mig den 27 juni, »jag varit så föga
ordhållig gent emot dig, hvad Fru
Marianne beträffar ..... Jag förmodar att
du nu läst boken.....Men säg rent
ut, hvad du tycker. Ar den så dålig,
som Politiken säger: Det där bedömer
du säkrare än en hufvudstadskritiker.
Skrif och säg din mening •— alldeles
hänsynslöst. Det tycker jag bäst om.»
Jag hade icke läst boken; och hon
lät sända mig ett exemplar från Hörby.
»Skynda dig», skref hon från
Köpenhamn, »att läsa och att säga din
mening. Jag längtar.»
Jag villfor hennes begäran. Tyvärr
kunde jag icke fälla ett omdöme om
boken, som kunde glädja dess
författarinna. Jag hörde på länge icke af Ernst
Ahlgren; först den 10 oktober skref
hon mig: »Jag har i dag ändtligen tid
att titta igenom de bref, som hopat sig
under de sista månaderna, och bland
dem finner jag äfven din skarpa kritik
af Fru Marianne. Tack för din ärlighet.
Jag tycker om den varan, och du skall
icke tro, att min långa tystnad betyder
att jag blef stött.
När jag fick ditt bref var jag så
nära att kasta både mig själf och mitt
arbete öfver bord, att jag var böjd för
att tro dig och anse att jag alldeles
misslyckats i mitt försök att ge
människor.
Jag vill icke försöka att försvara mig
ur konstnärlig synpunkt; kan arbetet icke
själf göra det, så skall man låta det dö i
fred. Men du tyckes tro att jag är
reaktionär, och däri tar du fel. Fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
