Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur bokmarknaden - Af Julius Clausen - Af Osvald Sirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
119
anledning af Æneas’ så svårt förhånade
och ju äfven skäligen nyktra offrande af
drottning Dido på pliktens altare tillägger:
»Måhända hvilar likväl vår dom till en
icke ringa grad på en brist hos oss själfva»
och därefter i en digression lämnar ett
litet bidrag till den rådande striden
mellan estetik och moral, hvilket vi —
eftersom det kommer från Schück — må
tillåtas att citera: »Såväl våra dagars diktning
som dess litterära kritik röja onekligen en
sjuklig vördnad för passionen. Man har
proklamerat lidelsens absoluta rätt, men
man har också låtit den stora lidelsens
täckmantel skyla månget litet tarfligt och
viljeslappt njutningsbegär, och den enkla
prosaiska pliktkänslan har nästan fått sig
en bismak af underklass. Liksom på
Rousseaus dagar har själsaristokraten, som äger
passionens adelsbref, fått rätt att sätta sig
öfver de triviala samhällsplikterna. Vi
känna oss antipatiskt berörda af tyskarnas
strama romerska disciplin, deras
undergifvenhet för borgerlig ordning och deras
onyanserade, något barbariska kraft, under det att
vi sympatisera med fransmännnens
lidelsefulla temperament och rörliga individualitet,
trots det att dessa egenskaper ofta
resultera i politisk anarki och själfsvåld. Månne
icke detta beror på en andlig slapphet
hos oss såsom folk, därpå att vi förlorat
den starka, om man så vill, barbariska
folklifskraft, som utmärker dem, hvilka
länge skola lefva på jorden och härska
öfver andra.» — Efter Vergilius skildras
Horatius, hvarvid motsatsen mellan
nutidens och antikens sexuela uppfattning med
rätta framhålles, Propertius, denne af
alexan-drinerna påverkade lofsjungare af
kvinnokroppens skönhet, hvilken icke olämpligt
sammanställes med Pierre Louys,
»Afrodites» författare, Tibullus, hemmets skald,
och slutligen Ovidius, den ende som
kanske är något traditionelt behandlad. Det
ser ut, som om Schück icke hade känt
till dr Poul Levins skarpsinniga analys af
Ovidius’ ungdomsdiktning.
Till sist följer skildringen af
kejsartidens kosmopolitiskt färgade litteratur, då
det — som Schück träffande anmärker —
är en ren händelse, om en skrift affattas
på latinska eller grekiska språket; så föga
nationel är denna period, under hvilken
med kristendomens utbredande först
orien-talismen segrar öfver hellenismen i kultu-
relt afseende och något senare striden står
mellan romerskt statsbegär och germanskt
frihetsbegär. Äfven här följer Schück den
nyaste forskningen genom att starkt
framhålla hur forntiden omärkligt glider öfver
i medeltid och genom att öfverge den
trå-ditionela uppfattningen af de romerska
kejsarna som en rad af blodtörstiga odjur.
Bland författarskildringarna i denna period
synes mig den af Lukianos stå högst.
När man slutat läsningen af Schücks
verk om antiken, känner man sig manad
till uttalandet af den önskan, att det må
förunnas honom krafter och tid att föra
sin stolta uppgift till ända lika vackert
som han börjat den.
Julius Clausen.
\ Öfvers, från förf:s manuskript.)
Nils Erdmann: Carl Michael Bellman. En
kultur-och karaktärsbild från 1700-talet. Stockholm,
Wahlström & Widstrand.
Sedan ett år tillbaka föreligger
ofvanstående arbete i fullbordadt skick. Dess
författare har gjort sig känd bl. a. genom
populära biografier öfver några af vår
litteraturs stormän, däribland äfven en öfver
Bellman. Detta verk syftar emellertid
högre; det är enligt förläggarnas anmälan
ämnadt att vara »den större och mera
helgjutna Bellmans-monografi», som vi hittills
saknat. Måhända hade det dock icke
skadat boken, om den framträdt med mindre
anspråk. En mera definitiv skildring af
skaldens utveckling i konstnärligt
hänseende kan -s äl ej gifvas, förr än vi få den
definitiva upplagan af hans verk — kunna
vi hoppas på en sådan af lektor Steffens’
handr
Med allt erkännande af betydelsen af den
massa smådrag rörande Bellman,
författaren här sammanfört, kan karaktärsbilden af
skalden i dess helhet icke betraktas soin
lyckad; i detta hänseende sprider boken
icke någon starkare och originelare
belysning öfver ämnet. Trots den större
apparaten och bredare anläggningen kan den
ingalunda mäta sig med Oscar Levertins
briljanta essay, af hvilken Ord och Bilds
läsare fingo primören och som på långliga
tider ej skall finna sin like.
Härmed är det ingalunda min mening
att alfärda hr Erdmanns arbete såsom
betydelselöst; långt därifrån! Fastän det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
