Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ur bokmarknaden - Af Osvald Sirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 20
o. s.
är hvar och en gifvet att så kunna draga
upp ett genis genesis, behöfva vi andra
arbetare på litteraturhistoriens fält icke
misströsta; uppgifterna där äro af mångfaldigt
slag, och såsom kulturbild skall det
föreliggande verket blifva af beståndande värde.
Det är ett stort material till kännedomen
om 1700-talets hvardagslif som här har
blifvit sammanfördt ur olika källor. Med
en flit, som bjuder respekt, har förf.
särskildt utnyttjat den samtida
dagslitteraturen, veckoskrifter och broschyrer, men
ingalunda försummat manuskriptforskningen.
Någon gång kan det kanske bli för
mycket af det goda. Huru kolossalt det söps
under dessa husbehofs- och
kronobränne-riernas gyllene dagar, det skildras här med
en utförlighet och outtröttlighet, som om
det gällde att teckna bakgrunden för en
nykterhetsapostels verksamhet. Men sant
är, att vi i allmänhet hafva svårt att fatta,
huru utbredt fylleriet då verkligen var.
Hvad öfverflödet och njutningslystnaden i
allmänhet beträffar, äro de visserligen
dokumenterade, men man skulle dock kunna
fråga, om det är skäl att taga för kontant
alla de klagomål däröfver, som alltifrån
Argus’ dagar upphäfdes af moralisterna ex
professo. Det tyckes ju på den tiden, de
sedolärande populärfilosofernas tid, hafva
varit svårare än eljes att låta bli att skrifva
satirer. Alla möjliga och omöjliga
skrible-rer trodde sig då ernå auktorlig ära genom
att sända ut ett par ark deklamationer
öfver tidens ondska.
Arbetet flödar också af personalnotiser
om alla, som i än så ringa mån kunna
räknas till Bellmansfigurerna eller till hans
omgifning. Att vi sålunda t. ex. få veta
en del om, huru hans kamrater i banken
lefde, är verkligen af värde, medan det
däremot torde vara för uppskattningen af
Bellmans skaldskap och hans karaktär
tämligen likgiltigt att få reda på, huru
kadaver anskaffades till anatomisalen i Uppsala
—- äfven om skalden någon gång erlagt
16 dlr kprm. för att se hur det gick till
på denna inrättning.
Af en så intresserad och flitig arbetare
som hr Erdmann kunna vi hoppas på
synnerligen värdefulla bidrag till vår
odlingshistoria. En och annan med mig skulle
kanske därvid uttrycka den önskan, att
dessa eventuela publikationer finge en mera
aktmässig, ’mindre populär prägel, men ur
förläggaresynpunkt är det naturligtvis svårt
tillmötesgå en sådan begäran. En annan
ändring skulle däremot säkerligen icke
minska eventuela nya arbetens afsättning:
af lutter ifver att hålla sina läsares
uppmärksamhet fången hetsar författaren sin
stil så, att den flämtar af ansträngning.
Mera lugn skulle sannerligen ej skada, och
särskildt rekommenderar jag total
afhåll-samhet i fråga om presens historicum.
O. S.
vllh. andersen: Adam Oehlenschläger. Et Livs
Poesi. II: Manddom og Ålderdom. III:
Efter-mæle. Köbenhavn, Det Nordiske Forlag.
Då detta arbetes första band, som
afhandlade den danske skaldens ungdom,
anmälts i en föregående årgång af Ord
och bild, är det på sin plats att med några
ord omnämna äfven de båda senare
delarna, som sedan dess utkommit.
Att skildra Oehlenschlägers mandom
och ålderdom är uppgiften för det andra
bandet, och denna är i visst hänseende
vanskligare än den författaren hade i
verkets första band. Lika väl som skaldens
ungdom strålar af stora poetiska bedrifter
och vidsträckta eröfringar inom poesiens
rike, lika väl är hans senare tid om icke
en afmattningens, dock en stillaståendets.
Alstringsförmågan var nästan lika rik, men
Oehlenschläger gick nu ej längre i spetsen.
Nya män kommo, bärare af nya idéer, och
de läto honom — stundom något
handgripligt — veta, att han icke längre var
en ledare inom litteraturen. Så kunde
man frukta, att detta skulle sätta sin prägel
på själfva skildringen, men lyckligt har d:r
Andersen öfvervunnit vanskligheterna, och
detta tack vare främst hans uppriktiga
sympati för skaldens mänskliga person.
Framställningen är också här lugnare och mera
mognad, stilen fri från de besynnerligheter,
som man på ett och annat ställe råkade i
första delen. Särskildt skulle jag vilja fästa
uppmärksamheten på den vackra och varma
skildringen af Oehlenschlägers präktiga
hustru, Christiane Heger.
Under titeln »Eftermæle» ger oss det
sista bandet en sammanfattande
karaktäristik af Oehlenschläger såsom människa och
konstnär och en värdering af hans lifsverks
betydelse för samtid och eftervärld. Han
är ingen tänkare, han har ett utprägladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
