Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om asketismen inom den helleniska världsåskådningen. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 60
ANNA M. ROOS.
männen äro varma, kvinnorna kalla och
att vid människornas skapelse kvinnorna
frambragtes i norden, männen i södern
— yttrar följande, som tydligt visar, att
han likaså afgjordt som någon
medeltids-skolastiker ansåg »köttet» som ett
fängelse för själen: »De dämoner, som
genom mord och mened sypdat, äro dömda
till att vandra lifvets mödosamma väg,
att, iklädda köttet, ingå i en värld af
strider och motsatser, af sjukdom och
förgänglighet». Denne filosof har ock i
sin lära om världens skapelse tydligt
uttalat sin dualistiska åskådning: han
säger, att i begynnelsen allt var ett under
den enande kraftens, kärlekens, välde,
men att sedermera en söndrande kraft,
hatet, uppstått; under striden mellan hat
och kärlek hade världen och tingen
uppstått.
Om den äldsta pytagorismens läror
veta vi ju ej mycket. Men den, som
först upptecknat dem, Philolaos,
Pythagoras’ lärjunge, säger att »själen är till
ett straff fängslad vid kroppen».
Detsamma, säger Platon, lärdes i de urgamla
orphiska mysterierna. Hvad rent
praktiskt pytagorismens etik lärde är väl
bekant: kyskhet, måttlighet, tystnad. De
senare pytagoréerna predikade ett
fullständigt munklif, och bland de förbud
de uppställde var också det att äta kött.
Detta ej till följd af några hygieniska
skäl, utan emedan köttätandet ansågs
uppväcka sinnliga begär. Att för öfrigt
budet om att undvika köttätande var
gammalt ibland pytagoréer och
anhängare af de orphiska mysterierna,
framgår däraf, att de atenska
komediförfattarna redan tidigt skämta öfver denna
deras afhållsamhet — liksom i våra
dagar vegetarianernas diet är ett omtyckt
ämne för humoristiska kåsörers skämt.
— Hela det pytagoreiska systemet
hvilade på motsatser; enligt Eudorus
representerade den ena af de två princi-
perna: enheten, Gud, det manliga, det
goda, det ordnade — den andra:
tvä-falden, materien, det kvinnliga, det onda,
det oordnade.
Den judiska sekt, som kallas den
esseiska, hvilken, enligt hvad Zeller på
ett, som det synes mig, fullkomligt
öfvertygande sätt påvisat, fått det
hufvudsakliga af sin uppfattning från
pytagoris-men, röjer genom sina bud hvad som
blir konsekvensen af denna lära om
motsatserna; essenerna lärde nämligen, att
man bör afhålla sig från äktenskapet,
icke därför att detta egentligen i sig
själft är syndigt, utan därför att, då det
kvinnliga elementet är det sämre, det
mera materiela, är det bäst för männen
att så mycket som möjligt undvika
beröring med dem*.
Platon lär, att ur denna fenomenela
* I anledning af det gamla, alltjämt
kritiklöst upprepade påståendet, att Jesus skulle vara
en lärjunge af essenerna, vill jag här — enligt
Zeller, som hufvudsakligen hämtat sin
framställning från Josephus — anföra en del drag, som
karaktärisera nämnda judiska sekt och som
synas mig alldeles omöjliggöra en sådan hypotes.
Essenerna höllo sig noga afskilda från
utomstående, visade en påfallande likgiltighet för att
göra proselyter, de upptogo ej kvinnor i sitt
samfund; (väl var äktenskap ej absolut
förbjudet, men betraktades med ogillande;
kvinnorna måste bo för sig själfva utanför de byar,
där församlingsmedlemmarna bodde); de höllo
med stor stränghet på iakttagandet af en hel
del yttre bruk: det dagliga gemensamma
badet, uteslutande bruk af linnekläder, fastor och
tillredandet af all mat under vissa bestämda
ceremonier. Hvar och en, som inträdde i
sekten, måste aflägga en fruktansvärd ed att
efterfölja dessa stadgar; när därför en
medlem för någon förbrytelse blef utstött ur
samfundet, var han därmed dömd till
hungersdöden, ty så förfärlig var eden som svurits, att
ej ens de utstötta vågade äta mat, som ej
be-redts enligt föreskrifterna. — Då man nu
betänker, att Jesu lif var uppfylldt af arbetet att
göra proselyter för en rätt gudsdyrkan, att en
stor del af de anhängare, som följde honom,
voro kvinnor, att flere af hans apostlar voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
