Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om asketismen inom den helleniska världsåskådningen. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ASKETISMEN INOM DEN HELLENISKA VÄRLDSÅSKÅDNINGEN.
65
kymmer för det dagliga lifvets nödtorft
förläna åt sinnena en glädtigare prägel,
åt rörelserna ett friare behag, det
skön-jes lätteligen af den nordbo, som
besöker sydliga länder. Men granskar man
lifsåskådningen hos Hellas’ ledande andar
— ej blott hos de store tänkarna, utan
äfven hos diktarna och konstnärerna —
blir intrycket knappast sådant, att det i
någon högre grad bekräftar dogmen om
den »ljusa glada» hedendomen. De synas
ingalunda vara fritagna från »den
sorgebörda, som är gemensam för alla ädlare
sinnen» — för att använda ett uttryck
af en af renässansens noblaste och
ljusaste gestalter, Margareta af
Angoulëme-Navarra. Hesiodos klagar öfver tidens
och människornas försämring,
Bakchyli-des, en af de äldste lyriska skalderna,
säger, att bäst är det att aldrig ha blifvit
född, därnäst bäst att tidigt dö, och detta
yttrande upprepas af Sofokles.
Det mest betydande af den
efter-homeriska diktningen består i tragedier:
i skildringar af människans kamp emot
ett oundvikligt öde och af de strider
emellan olika plikter, som sönderslita
själarna. Om än framställningen, i
enlighet med den helleniska konstens
traditioner, är starkt behärskad — hvilket
tungt allvar röjer sig dock icke hos
Aisky-los, hvilket stilla svårmod hos Sofokles,
hos Euripides hvilket bittert och
upproriskt trots!
De alster vi af den helleniska bildande
konsten äga i behåll tala visserligen om
en den starkaste skönhetskänsla, men
skönhetsglädje är icke detsamma som
lifsglädje. Hvar röjer sig väl — för att
taga ett exempel från nutiden — en
intensivare skönhetsdyrkan än hos
Swin-burne, men hvar ock ett djupare
svårmod? Det talas stundom om antikens
konst på ett sätt som skulle kunna komma
en att förmoda, att dess alster mest
bestå af ystra fauner och yrande bakkhan-
ter. Och dock äro skapelser af denna
art jämförelsevis mycket sällsynta från
den helleniska blomstringstiden, medan
de visserligen äro talrikare under den
romerska eklekticismen. Hvad vi äga
kvar af den allra äldsta helleniska
konsten samt af en senare arkaiserande
riktning präglas af ett strängt — stundom
barskt — allvar, och för de öfriga
konstepokernas riktning är det mest
utmärkande draget värdighet och ro. Det
otrico-lanska Zeus-hufvud, som anses vara den
trognaste efterbildningen af Phidias’
olympier, är icke någon godmodig,
äfventyrsly-sten gudarnas fader, utan
åskmolnsamlaren, under hvars majestätiska och fårade
panna hvälfva sig världshärskarens
bekymmer och rättsskiparens omtanke. Huru
tankfulla äro ej alla Apollohufvuden —
när ej deras drag tolka en ljungande vrede
öfver lågheten och mörkret! Eros själf
— när han icke framställes som en
tanklös, lekande pojke — är, såsom i den
thespiensiska bilden, full af vemod. Och
Dionysos, den vinlöfskransade, har
läppar sä sorgset veka och en blick så
tungsint, att forskare pläga tvista, om
icke somliga af de marmorhufvud, som
i gallerierna bära hans namn, rätteligen
böra anses föreställa Ariadne, den på
Naxos öfvergifna, eller Antinous,
ynglingen med de drömmande ögonen, som
på en gång undergifvet och trånsjukt
skåda in i tillvarons dolda djup.
Gudarnas vingsnabbe unge budbärare,
lyftande på sin arm det barn, som skall
skänka människorna drufvans glädje —
huru skulle icke en modern konstnär här
ha gifvit uttryck åt en tjufpojksaktig
lustighet, som fröjdar sig vid tanken pä
allt det muntra vanvett den lille Bakkhos
en gång skall komma åstad! Men
Praxiteles’ Hermes har öfver sin rena unga
panna och kring sina allvarliga läppar
ett drag af stilla begrundan. Pan,
herdarnas gud, var trots sina bockben icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
